Page 179 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

derna. Läget blev alltmer kritiskt. Mina vänner, ifall ni vore en
äldre farbror till Lot, vad hade ni gjort i ett sådant läge? Om jag
hade varit Lots farbror hade jag sagt: ”Hur tillstår sig dina herdar
att bråka med mina på det sättet? Packa er härifrån!” Då hade
säkert Lot svarat: ”Aldrig i livet. Jag har också rättigheter. Det är
ni som ska ge er av.” Och så hade kriget dem emellan fortsatt utan
ände. Ni förstår, här har vi en situation där ett rejält bråk mellan
Abram och Lot var oundvikligt. Och så står den gudfruktige
gamle Abram inför Guds ögon, ser sedan på sin brorson Lot och
tänker: ”Krig oss emellan? ’Utan mig!’ ” Och så lägger han sin
hand på Lots arm och säger: ”Inte ska det vara någon tvist mellan
mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju bröder.”
Och sedan kommer han med ett förslag hur man skulle kunna
reglera det hela, även om det skulle bli till hans egen nackdel.
Men strid? ”Utan mig!”
Får jag fråga alla er som samlats här idag: Ni har alla upp-
levt hur ni blivit påhoppade av någon annan. Hur tänkte ni då?
”Strid? Utan mig!” Var det så ni reagerade? Nej, ni gav er säkert
villigt in i konflikten och lever kanske fortfarande i osämja med
fru Schmidt eller er granne. Inser ni hur ofta det hade varit myck-
et bättre med ”Utan mig!”? Herren Jesus säger: ”Saliga är de som
skapar frid” (Matt 5:9). Hela vårt kristna liv fallerar så ofta därför
att vi i de avgörande ögonblicken misslyckas totalt.
Eller låt mig få berätta en annan historia som jag tycker så
mycket om. Känner ni till Bibelns underbara berättelse om den
unge mannen som hette Josef och som såldes av sina bröder när
han ännu var mycket ung? Han kommer som slav till Egypten,
det på den tiden stora härliga kulturlandet, och han hamnar i en
rik mans hus. Mannen hette Potifar. Denne Potifar hade en stor
skara slavar och massor av egendom. Josef hade i sina unga år slu-
tit ett förbund med den levande Guden: ”Jag vill tillhöra dig!” Nu
är han alldeles ensam i det främmande landet Egypten. Han ser
hur de andra slavarna snattar och ljuger. Han vägrar ansluta sig.

177