Page 174 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

tade sig. ”Ja, egentligen borde jag ju komma till kungabröllopet,
men saker och ting har kommit emellan.” Precis så ser det ut hos
de flesta: Egentligen borde jag bli ett Guds barn, men jag hinner
inte. Å, jag vädjar till dig: Ta emot Jesus och tro på honom!
Många människor säger: ”Jag har min tro.” Jag tänker på allt
som tyskarna i Tredje riket trodde på: Führern, Tyskland, slutse-
gern, mirakelvapnen. De trodde på allt mellan himmel och jord.
Det räcker inte med: ”Jag har min tro.” Jag måste ha frid med
Gud och den får jag bara genom Jesus! Låt mig genom en berät-
telse klargöra för dig vad det innebär att tro:
När jag var ung pastor besökte jag hem efter hem i ett för-
skräckligt område. Överallt där jag knackade på försökte folk
slänga igen dörren framför näsan på mig samtidigt som de skrek:
”Vi köper inget!” Då satte jag foten emellan och förklarade: ”Jag
är inte ute efter att sälja något. Jag vill ge er något. Jag är pastor.”
”Vi behöver ingen prälle!” En dag kom jag till en lägenhet där
man kom rakt in i köket när man öppnade dörren. Där springer
en ung man fram och tillbaka alldeles rasande. ”God dag!” säger
jag. ”Jag är präst i evangeliska kyrkan.” Då stannar han till och
ryter: ”Va, en prälle?? Det är precis vad jag saknar. Ut ur huset
med dig! Jag har helt tappat tron, jag har inget förtroende kvar
för mänskligheten!” Han hade säkert fruktansvärda upplevelser
bakom sig. Då svarade jag: ”Min unge man, kom så får jag krama
om dig! Även jag har förlorat tilltron till mänskligheten. Du och
jag passar alldeles förträffligt ihop!” ”Va?” frågade han. Han var
förbluffad. ”Du är ju präst, du måste väl ändå tro på mänsklighet-
en?” ”Måste jag det?” svarade jag. ”Det smärtar mig att bekänna
att jag inte har något förtroende för mänskligheten. Jag har varit
i kriget. Och när jag tänker på alla de döda, all smuts och allt hat
människorna emellan, hur ingen unnar någon annan något gott,
nej tack! Tron på mänskligheten har gått i småbitar!” ”Jamen, då
förstår jag inte varför du har blivit pastor!” utbrister han. ”Vet du
vad”, säger jag, ”jag har fått en ny tro som inte kan gå i småbi-

172