Page 182 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Vi behandlar Gud som om … låt mig ge ett exempel: Läka-
ren har uppmanat mig att gå ut och gå i åtminstone en timme
dagligen. När jag nyligen går runt i Essen, längs den södra järn-
vägsstationen, står plötsligt en gammal soffa mitt på gångvägen.
Någon ville inte längre ha den och i nattens skyddande mörker
har man helt enkelt forslat ut den mitt på vägen, ”så att sophan-
teringen ser till att den kommer bort”. Jag har inte svårt att fan-
tisera omkring denna soffas historia. Kanske man hade ärvt den
av mormor som nyss har gått bort. De unga som fått den hade
kanske en modern lägenhet med moderna möbler. ”Vad ska vi
med en sådan gammal soffa till?” säger mannen. ”Den passar inte
alls in i vår livsstil. Och vem vet hur mycket ohyra det finns i den.
Vi kastar helt enkelt ut den!” Sagt och gjort. Precis så gör dagens
människor med den levande Guden. Gud passar inte in i vår livs-
stil. Han platsar inte i vårt moderna pluralistiska samhälle. Han
får inte plats i vårt sätt att tänka. Vad ska vi med Gud till? Vi
ställer den gamla soffan i kyrkan! Den är ju i vilket fall som helst
stängd hela veckan.
Mina vänner! Gud är ingen gammal soffa. Har ni förstått det?
Den levande Guden är ingen gammal möbel som vi kan kasta ut
ur vårt liv därför att han har blivit omodern. Har ni en aning om
vem den levande Guden faktiskt är? Det är kanske till viss del
kyrkans fel att Gud har blivit till ett problem. Å, det är förfärligt
med denna likgiltiga inställning till Gud: ”Utan mig!”
Det talas om att hela vårt land är sjukt, inte bara att det har en
cancersjuk kropp och alla möjliga andra åkommor, utan att lan-
det faktiskt har en helt sjuk själ. Det är det som är så hemskt, att
vi är själsligt sjuka. Vet ni om att antalet deprimerade människor
ständigt stiger på ett skrämmande sätt? Kloka människor grubb-
lar över varför vår kulturvärld är så sjuk. Och så har en schweizisk
läkare sagt något mycket klokt: ”Vår tid har en allvarlig bristsjuk-
dom. Vi saknar Gud.” Ni förstår, på medeltiden räknade man
fortfarande med Gud. Våra stora kyrkobyggnader är ett bevis på

180