Page 180 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Han blir utskrattad. Men hans herre får förtroende för honom
och ger honom allt mer ansvar. Ni vet ju, att de kristna är de där
löjliga människorna men man kan faktiskt lita på dem, eftersom
de varken ljuger eller stjäl. Och så händer det att denne unge man
allteftersom han växer och mognar får ansvar för hela Potifars
egendom. Bibeln berättar så härligt (och jag måste alltid le när
jag läser det): ”Och han (Potifar) lämnade allt i Josefs händer.
Med honom som hjälp bekymrade han sig inte om något annat
än maten som han åt” (1 Mos 39). Att äta var ju något han måste
göra på egen hand.
Nu var det så att Josef hade blivit en riktigt vacker ung man.
Han var dessutom snyggt klädd. Och då upptäcker Potifars fru
honom. Hon är en hednisk kvinna. Hon har inget att göra. Hon
har slavar och slavinnor som gör allt åt henne. Som ordspråket
säger: ”Lättja är alla lasters moder.” Det stämmer faktiskt. En
vacker dag får hon upp ögonen för Josef. Och så börjar hon flirta
med honom. Josef låtsas som om han inget märker. Och så kom-
mer den hemska scen där fru Potifar är ensam i huset med Josef.
Plötsligt står hon framför honom med sin otyglade åtrå. Hon
tar tag i hans kläder och säger: ”Josef, ligg med mig.” Det är så
omskakande vackert när vi läser om Josefs reaktion: ”Utan mig!
Äktenskapsbrott? Utan mig!” Det är så vi skulle kunna uttrycka
oss men människorna på Bibelns tid var mycket mer vältaliga.
Josef sa det mycket vackrare: ”När min herre har mig i sin tjänst
bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han
lämnat i mina händer. Här i huset har han inte större makt än jag,
och han har inte nekat mig någonting, utom dig eftersom du är
hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda
mot Gud?” (1 Mos 39:8). Det betyder: ”Utan mig!”
Ni alla som är lite äldre, ni har alla varit med om sådana avgö-
rande ögonblick då ni frestats att synda på ett sätt som man i våra
dagar inte längre vill kalla för synd, frestelsen till omoral. Sa ni
då: ”Gud ser mig! Utan mig!”? Hur känner vi oss när vi ser denne

178