Page 175 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

tar!” ”Haha”, säger han, ”då vill jag gärna veta vad det är för tro.”
Och så får jag tillfälle att ge honom evangelium: ”Det handlar
om mitt stora förtroende för Jesus Kristus som är världens enda
hopp!” ”Jesus?” säger han förvånat. ”Det är ju kristendomen, jag
trodde vi var färdiga med den.” ”Inte alls, när all annan tro har
fått stryka på foten, då börjar det underbara med den kristna
tron!”
Å, vad jag önskar att du skulle kasta all din tokiga tro överbord
och börja lita på Jesus istället!
Så snart kriget var över köpte jag en gammal Opel P4 eftersom
jag reste mycket. Det var en härlig modell. När jag för första
gången kom skuttande med den lilla P4:an ropade en vän: ”Kära
nån, nu måste vi skydda alla träd. Pastorn kör bil!” Jag blev arg
och frågade: ”Tror du inte att jag kan köra bil?” ”Jomen visst, du
har ju körkort.” ”Hoppa in då”, befallde jag. ”Nej, helst inte! Jag
har inte skrivit mitt testamente än.” I detta ögonblick kom min
fru. ”Hoppa in, kära fru!” bad jag henne. Och hon steg in! Utan
att tveka! Hon lever fortfarande. I samma ögonblick som hon
lämnade marken och hoppade in bredvid mig anförtrodde hon
mig sitt liv. Det är så du måste göra med Jesus, du måste anförtro
ditt liv åt honom, utan reservation.
Nyligen läste jag en redogörelse från andra världskriget som
skakade om mig rejält. Den handlade om hur ett sista tyskt flyg-
plan hade flugit in i krigsgrytet i Stalingrad, en stad helt omgiven
av de ryska arméerna. Man packar in så många sårade tyskar som
man kan i detta flygplan. Det strömmar till folk som inte är så
allvarligt skadade, även halvt ihjälfrusna – alla vill komma in i
flygplanet men det är redan fullpackat. Och då klamrar de sig fast
överallt där man kan få ett grepp, vid dörren, vid landningsstäl-
let. Och så lyfter planet. När det landar finns ingen kvar av alla
dem som hade klamrat sig fast. Vindarna hade drivit bort dem,
deras händer hade frusit till is. Endast de som var inuti planet
räddades!

173