Page 201 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Klarnar det för dig nu? Vi kommer inte fram till visshet om fräls-
ningen via svar på spetsfundiga frågor, utan genom att vi ger vårt
samvete rätt och säger: ”Jag har syndat.” Då får vi syn på Fräl-
saren som hänger på korset. Och det är då man kan få uppleva
detta: ”Dina synder är förlåtna!” Och vidare: ”Gud har tagit emot
mig!” Vägen går via samvetet – och inte via förståndet.
Om man alltså vill komma fram till visshet om frälsningen, så
måste man – får jag uttrycka det så – riskera något. I kyrkor finns
det ofta färgade glasfönster. Om du en klar dag ser på dem uti-
från, då ser de svarta ut, då märker du knappt något av färgerna.
Men om du går in i kyrkan, då flammar färgerna plötsligt upp.
Och precis så är det med den kristna tron: Så länge jag vill se på
den utifrån begriper jag ingenting. Då är allt mörkt. Jag måste
gå in! Jag måste ta risken med Jesus! Jag måste överlämna mig åt
denne Frälsare, anförtro mig åt honom! Då klarnar allt! Det är
bara ett steg från döden till livet, och då förstår man i ett nu hela
kristendomen.
Herren Jesus predikade en gång medan tusentals människor
hörde på. Plötsligt säger han ett fruktansvärt ord: ”Så som ni är,
kan ni inte komma in i Guds rike! Ni måste födas på nytt! Er na-
tur, även den bästa, duger inte för att komma in i Guds rike!” Ett
par män står långt bak och säger: ”Kom, vi går! Det han säger är
ju oförskämt!” Och så går de tre männen. Det ser sex kvinnor och
säger: ”Männen går. Kom, då går vi också!” Och så går kvinnorna
också. Det ser ett par pojkar och säger: ”Männen går, kvinnorna
går. Kom, då går vi också!” Och med en gång upplöses hela säll-
skapet. Det måste ha varit förfärligt. Jag kan föreställa mig hur
det skulle vara om åhörare reste sig upp och alla så småningom
troppade av medan jag predikade. Plötsligt står jag där ensam
med ett par trogna. Så var det för Jesus. Hemska saker! Plötsligt
är han ensam. Tusentals har sprungit bort medan han har talat.
De vill inte längre lyssna på honom. Bara de tolv lärjungarna
står kvar. Om jag hade varit Herren Jesus hade jag nu bett dem:

199