Page 205 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 205
på honom under tystnad och säger så: ”Hinrich, jag är rädd. Jag
känner ångest för din skull. Så som det har varit hos dig tills nu är
du inte alls på väg till himlen utan raka vägen till helvetet.” Sagt
och gjort, Volkening vänder sig om och går därifrån. Den rike
bonden är fruktansvärt arg och vrålar: ”Och han ska vara präst!
Är det kristen kärlek?” Sedan faller natten på. Den rike bonden
kan inte sova. Han plågas i sitt samvete av tankarna: ”Så som det
ser ut hos dig nu är du inte på väg till himlen utan till helvetet!
Tänk om det är sant!” Och så börjar han bli medveten om en rad
synder. Han har inte ärat Gud. Och vid olika tillfällen har han
även lurat andra på ett slugt sätt. Under nätterna som följer till-
tar hans ångest. Han blir allt mer orolig. Han ser med nya ögon
hur mycket skuld han har i sitt liv och att han sannerligen inte
är något Guds barn. Nu vill han verkligen av hela hjärtat vända
om. Tre dagar senare skickar han sin fru återigen till Volkening:
”Kvinna, hämta genast Volkening!” Det är sen kväll men Volke-
ning kommer genast. Den mycket ångestladdade bonden säger:
”Pastorn, jag tror att jag måste vända om!” ”Ja”, förklarar Volke-
ning. ”Med åldern kommer eftertanken. I nödens stund ropar du,
men nödomvändelse är dödomvändelse. Det viktigaste saknas
fortfarande.” Vänder sig om och går. Nu är bonden vansinnigt
arg. Visst hade ni alla varit hemskt arga på pastorn i detta läge?
Visst hade det varit bättre för pastorn att i detta läge visa lite vän-
lighet mot bonden, eller hur? Det verkar ju som om bonden snart
ska dö. Men Volkening var en man som levde sitt liv inför Gud
och visste vad han gjorde. Tre dagar senare var bondens ångest
outhärdlig. Han visste: ”Jag ska dö! Och var har jag under min
levnad visat kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro,
saktmod, renhet?” Under hela sitt liv hade han föraktat den Fräl-
sare som hade dött för honom. Han hade jagat bort den som stod
framför honom i stor kärlek. Han ser nu hur han står vid helvetets
rand och är helt förtvivlad. ”Kvinna, hämta genast prästen!” Hon
svarar: ”Nej, det klarar jag inte. Det hjälper ju ändå inte!” ”Snälla
203