Page 197 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 197
våld.’ Herr generaldirektör, ’förvärvat och vunnit mig … ifrån
djävulens makt’!” Han nickar. Det känner han nog till. Och jag
fortsätter: ”… inte med guld eller silver utan med sitt heliga och
dyrbara blod och med sitt oskyldiga lidande och sin död för att
jag ska vara hans egendom. Ser du, den som kan säga detta: ’Jag
är en Jesus egendom. Han har köpt mig från synden, döden och
helvetet genom sitt blod. Det vet jag!’, denna människa är en
kristen, herr generaldirektör.” Då uppstår ett ögonblicks tystnad
på kontoret. Och sedan frågar han: ”Hur ska jag komma dit? Hur
ska jag komma dit?” Då svarar jag honom: ”Jo, jag hörde alldeles
nyss av din sekreterare att du ska åka på semester. Jag skickar ett
Nya testamente till dig redan i eftermiddag. Ta med dig det och
läs varje dag ett stycke i Johannes evangeliet och be när du läser.
Då kommer du dit!”
Du förstår säkert vad jag vill säga: Kristendomen som den mö-
ter mig i Nya testamentet är visshet om att de objektiva sanning-
arna är sanna och att jag subjektivt får gripa tag om dem i tron
och blir frälst! Har du en sådan visshet? Jag skulle inte kunna leva
om jag inte visste att Jesus har tagit emot mig. Jag frågade en ung
människa: ”Älskar du Jesus?” ”Ja!” ”Vet du att han har tagit emot
dig? Är du hans egendom?” ”Nej, det är jag inte helt säker på. Jag
har fortfarande så mycket att kämpa med.” ”Gosse”, säger jag, ”så
skulle jag inte kunna leva. Jag måste veta om han har tagit emot
mig!” Ni osäkra kristna som inte ens vet om Gud finns eller inte,
som vet allt om era pengar men ingenting om Gud, ni är ju fak-
tiskt inga kristna! Enligt Nya testamentet är de människor krist-
na som kan säga: ”Jag vet att Jesus Kristus har blivit min Herre.”
Här vill jag infoga en fin historia som du kanske har hört nå-
gon gång.
General von Viebahn berättade hur han en gång red genom
en skog under en manöver och fastnade i ett träd som rev sönder
hans rock. Och det är ju inte trevligt för en general. När han på
kvällen red in i en by där man hade nattkvarter, satt ett par sol-
195