Page 197 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 197

våld.’ Herr generaldirektör, ’förvärvat och vunnit mig … ifrån
        djävulens makt’!” Han nickar. Det känner han nog till. Och jag
        fortsätter: ”… inte med guld eller silver utan med sitt heliga och
        dyrbara blod och med sitt oskyldiga lidande och sin död för att
        jag ska vara hans egendom. Ser du, den som kan säga detta: ’Jag
        är en Jesus egendom. Han har köpt mig från synden, döden och
        helvetet genom sitt blod. Det vet jag!’, denna människa är en
        kristen, herr generaldirektör.” Då uppstår ett ögonblicks tystnad
        på kontoret. Och sedan frågar han: ”Hur ska jag komma dit? Hur
        ska jag komma dit?” Då svarar jag honom: ”Jo, jag hörde alldeles
        nyss av din sekreterare att du ska åka på semester. Jag skickar ett
        Nya testamente till dig redan i eftermiddag. Ta med dig det och
        läs varje dag ett stycke i Johannes evangeliet och be när du läser.
        Då kommer du dit!”
          Du förstår säkert vad jag vill säga: Kristendomen som den mö-
        ter mig i Nya testamentet är visshet om att de objektiva sanning-
        arna är sanna och att jag subjektivt får gripa tag om dem i tron
        och blir frälst! Har du en sådan visshet? Jag skulle inte kunna leva
        om jag inte visste att Jesus har tagit emot mig. Jag frågade en ung
        människa: ”Älskar du Jesus?” ”Ja!” ”Vet du att han har tagit emot
        dig? Är du hans egendom?” ”Nej, det är jag inte helt säker på. Jag
        har fortfarande så mycket att kämpa med.” ”Gosse”, säger jag, ”så
        skulle jag inte kunna leva. Jag måste veta om han har tagit emot
        mig!” Ni osäkra kristna som inte ens vet om Gud finns eller inte,
        som vet allt om era pengar men ingenting om Gud, ni är ju fak-
        tiskt inga kristna! Enligt Nya testamentet är de människor krist-
        na som kan säga: ”Jag vet att Jesus Kristus har blivit min Herre.”
          Här vill jag infoga en fin historia som du kanske har hört nå-
        gon gång.
          General von Viebahn berättade hur han en gång red genom
        en skog under en manöver och fastnade i ett träd som rev sönder
        hans rock. Och det är ju inte trevligt för en general. När han på
        kvällen red in i en by där man hade nattkvarter, satt ett par sol-



                                                          195
   192   193   194   195   196   197   198   199   200   201   202