Page 170 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Och nu vill jag visa dig motsatsen. En dag kom aposteln Paulus
till den europeiska staden Filippi. Där fanns allt man kunde öns-
ka sig: nöjesparker, en teater och allt annat som finns att besöka i
en prestigefylld stad. Och eftersom en så anständig stad även bör
ha ett fängelse så fanns det ett sådant i Filippi. Fängelset förval-
tades av en romersk officer som kanske hade fått den lugna befatt-
ningen på grund av någon gammal krigsskada. Och så en dag för
man fram två fångar av sällan skådat slag inför honom: aposteln
Paulus och hans följeslagare Silas. De hade hållit starka predik-
ningar överallt i staden. Eftersom en av deras predikningar hade
orsakat uppror lät man gissla dem och föra dem till fängelset. Där
överlät man dem åt fångvaktaren: ”Se till att förvara dem noga
tills imorgon!” Och fångvaktaren som var en riktigt ambi tiös
figur sa: ”Vakta dem noga? Ja det kan ni vara säkra på! Det ska
ske!” Och så lät han föra ner dem i en källarcell där vattnet dröp
från väggarna. Och inte nog med det, han låste även fast deras
fötter i stocken. Och om ni skulle fråga mig vilken religion fång-
vaktaren kan ha haft skulle jag svara: Som de flesta! Han trodde
på en gud i himlen, kanske till och med på en lång radda med
gudar. Ni förstår, i Rom hade man fler gudar än man klarade av
att ta på allvar. Precis som vi. Försök föreställa er nämnde fång-
vaktare och se nu hur något märkligt händer, något helt oförklar-
ligt. Det första är att Paulus runt midnatt börjar sjunga lovsånger.
Jag tror att han behövde tiden fram till midnatt för att smälta att
han blivit så orättvist behandlad, så orättfärdigt inburad, så miss-
handlad. Det smälter inte en man som Paulus på ett kick. Men
så går det upp för honom: ”Jag är ju ett Guds barn, jag har frid
med Gud! Jag är fortfarande i hans hand. Han har inte övergett
mig!” Och då börjar han sjunga lovsånger. Och Silas stämmer in
med andrastämman eller kanske en basstämma. Så härligt! Och
detta hör de andra fångarna. Det var klanger som aldrig tidigare
hörts i det fängelset. Mina vänner, som fånge i nazistfängelser
har jag upplevt hur man svär och skriker i sin förtvivlan och hur

168