Page 169 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 169
utan sällskapet runt honom. Och så håller han ett starkt evan-
gelistiskt tal som klart och tydligt visar vad det här med Jesus
handlar om. Den här gången talar han inte så mycket om deras
synder utan målar desto mer Guds Son inför deras ögon, han som
säger: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick!” (Joh 7:37b).
Ni med er törst och hunger efter liv, med era betyngda samve-
ten, med er längtan efter Gud och er ångest inför döden, lyssna:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så
ska jag ge er vila” (Matt 11:28). Så sa nog Paulus. Så målade han
Herren Jesus, som han själv hade mött öga mot öga, inför deras
ögon. Och när han är färdig säger landshövdingen Festus: ”Du
är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett” (Apg
26:24). Han hade faktiskt inte fattat ett dyft, den där Festus. Bi-
beln säger om många hjärtan att de är som ister, deras hjärtan är
insmorda med fett. Allt rinner av, inget fastnar. Kanske några av
er som läser detta också har sådana hjärtan, där allt bara rinner
av. Så var det med Festus. Men kung Agrippa är starkt påverkad.
Och så säger han något som skakar om mig ordentligt: ”Det fat-
tas inte mycket förrän du har överbevisat mig om att jag behöver
bli en kristen, en Jesus lärjunge.” – ”Det fattas inte mycket …”
och sedan går han sin väg. Och så förblir allt som det alltid varit.
Precis som med trästycket i Engelska trädgården. Allt virvlar
runt i samma krets, samma gamla vardag, samma liv – ända fram
till döden och rakt in i helvetet. Alltid samma gamla sång om
synd och självrättfärdighet. Är det så det ser ut i ditt liv? Då har
Jesus dött förgäves för dig. Då har han uppstått från de döda utan
att det förändrar något i ditt liv. Då har du ingen förlåtelse, ingen
frihet, ingen frid med Gud. Det är bara ett steg som fattas: ”Det
fattas inte mycket förrän jag blir en kristen.” Det skakar om mig
i grunden när jag tänker på det: människor som är religiösa utan
att vara Guds barn. Människor som är ”kristliga” och likväl går
förlorade. Människor som är fromma men inte har frid med Gud.
167