Page 115 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Många kallar sig för kristna men de kan inte be. När jag gör
hembesök träffar jag ofta folk som säger: ”Vi är verkligen kristna,
pastor Busch. Min mamma kände även pastor Schulze. Har du
träffat honom? Inte? Honom kände min mamma verkligen.” Då
svarar jag: ”Med eller utan pastor Schulze är du på väg till hel-
vetet om du inte känner Jesus personligen. Den viktigaste frågan
är om du kan be till honom, om du kan ropa namnet Jesus!” Min
käre vän, fråga dig själv: ”Kan jag be? Ber jag?” och var snäll och
svara på frågan.
Nu säger du kanske: ”Men sluta då, pastor Busch. Berätta
istället hur jag kan lära mig be!” Och det är precis det jag tänker
göra nu.

2. Hur lär jag mig be?

Första livstecknet: Bebisen skriker!
Hur lär man sig egentligen prata? Kommer du ihåg hur du lärde
dig prata? Självklart inte. Inte jag heller. Men om du vill be måste
du först förstå vad som är det första livstecknet på att du har fått
nytt liv från Gud. Låt mig förklara genom att berätta vad Jesus
vid ett tillfälle sa:
Två män gick till templet. Den ene var en förnäm man som
hade en viktig roll i samhället. Han gick genast längst fram och
så började han: ”Käre Gud, jag tackar dig för att jag är en sådan
präktig man.” Då slog Gud genast dövörat till. Mannen kunde
snacka så mycket han ville – Gud lyssnade likväl inte. Sådana
karlar finns det. Den andre var en ganska bedrövlig typ. Vi skulle
säga: ”Lite kriminellt belastad”. Kanske var han en svartabörs-
handlare, en smugglare eller en fifflare. Bibeln kallar honom för
”tulltjänsteman”. Och när han kommer in i templet blir han för-
sagd. Allt är så pyntat och fint. Han blir stående vid dörren och
tänker: ”Här passar jag verkligen inte in. På krogen, där jag super
tillsammans med de andra, där passar jag in, men inte här.” Så

113