Page 111 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

med mig. Snälla, be med mig!” Då svarade pojken: ”I Hitler-Ju-
gend lärde jag mig svära men inte be.”
Och sedan sprang han till befälhavaren och sa: ”Snälla, kom
och hjälp mig!” Befälhavaren böjer knä vid mannen vars kropp
slitits i stycken och där tarmarna är på väg ut och säger: ”Vad vill
du, kamrat?” ”Snälla befälhavare, jag är på väg att dö. Be med
mig!” ”O himmel, hjälp!” ropar fältherren, ”jag vet inte hur man
ber!” Och så hämtar han en överstelöjtnant. Och till slut står
dessa högt uppsatta män där, dessa karlar som verkligen tror att
de är något och som kan klämma ur sig vilket smutsigt skämt
som helst, utan att någon av dem kan be. Inte ens ett enkelt Fader
Vår kan de få fram. Grabben sa till mig: ”Jag stod där och tänkte:
’När jag kommer ur detta smutsiga krig, det första jag ska göra då
är att söka mig någonstans där jag kan lära mig be. Jag vill inte dö
på ett sådant eländigt sätt som den här mannen!’ ”
Förstår du vad jag menar? Det är så här det ser ut i vår tid.
Om jag är hos generaldirektörer eller hos en vanlig knegare så
är den ene för ”klok” för att be medan den andre är för påver-
kad av gudsförnekelsens terror. Vi vet inte längre hur man ber.
Och precis som den klartänkte Franz Werfel ville påpeka med
begreppet ”metafysisk fördumning” så är det en sann katastrof.
Därifrån kommer denna gruvliga hjälplöshet inför varje hårt slag
som vi träffas av. Jag har suttit med människor i bombkällare i
Essen som var stora i truten och tjattrade om slutsegern och om
den underbare Führern och om Tyskland som stormakt. Men när
bomberna föll då darrade de och jämrade sig. Och vi kristna bad
och sjöng om Jesus för dem för att de inte skulle gå under i sin
stora skräck. Själva visste de inte hur man ber. När människan
inte vet hur man ber, då är det verkligen katastrof!
Nyligen stod en klok, bildad man framför mig och förklarade
med ett leende: ”Pastorn, bönen hjälper oss inte framåt!” Då blev
jag förgrymmad och svarade honom: ”Vad är det där för strunt-
snack!” ”Vad menar pastorn?” frågade han förbluffat. Jag svarade:

109