Page 119 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Vid slutet av ett ungdomsläger med mina pojkar delade några
med sig ur sina liv. En ung grabb, ungefär 18 år gammal, sa: ”Jag
kallade mig kristen men var beredd att kasta allt överbord. En
dag innan jag gick till bibelstudiet sa jag: ’Herre Jesus, om du
inte talar personligen till mig ikväll kastar jag hela tron överbord.
Utan klarhet kommer jag inte till rätta med mitt liv här i stor-
stan.’ ” Och så fortsatte han: ”När jag gick hem från bibelstudiet
var allt klart. Han hade hört min bön och talat till mig person-
ligen!” Det grep mig när jag hörde den här unge grabben berätta
om hur han i sin otro och förtvivlan ropat till Jesus – och fått svar.
Min mamma bodde i Hülben vid Urach i de Schwäbiska alper-
na. Under kriget skrev hon vid ett tillfälle till mig: ”I natt vakna-
de jag klockan tre. Då tänkte jag på mina barn ute på krigsfältet
och på barnbarnen och på er mitt i bombangreppen och på Elisa-
beth i Kanada som jag inte får kontakt med. Och då överfölls jag
av en så stor sorg, som om en beväpnad vålnad med järnhänder
ville strypa mig. Jag stod inte ut. Och då bad jag: ’Herre Jesus, ge
mig ett ord! Jag står inte ut med denna massiva sorg!’ Sedan tände
jag ljuset och tog min Bibel – välsignad är den människa som all-
tid har en Bibel på sitt nattduksbord! – och öppnade den. Och det
första ord som mina ögon föll på var: ’Kasta alla era bekymmer
på honom, för han har omsorg om er’ (1 Petr 5:7).” Och sedan av-
slutade min mor sitt brev med de härliga orden: ”Då kastade jag
genast allt på min Frälsare, släckte ljuset och somnade i stor frid.”
Tänk bara: ”Då kastade jag genast allt på min Frälsare, släckte
ljuset och somnade i stor frid!” När man har blivit ett Guds barn,
då kan man leva så.
Jag minns hur min mamma vid ett tillfälle sa: ”Igår kväll var
jag så trött att jag inte orkade be. Då sa jag bara: ’God natt, käre
Frälsare!’ ” Då tänkte jag för mig själv: ”Det är så Guds barn talar
med sin Herre, med en sån självklarhet!” Och han vakar verkli-
gen oavbrutet över de sina, dag och natt. Jag är hans egendom och
får räkna med honom i allt.

117