Page 112 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 112
”Du liknar en som fått ett ben amputerat och förklarar att skid-
åkning inte är något att ha. Han kan ju bara inte!”
Så är det med oss. Vi kan inte be och så ställer vi oss upp och
förklarar: ”Det lönar sig inte att be.” Ni märker på mitt ordval att
det finns stunder då jag inte klarar att visa respekt för de tyska
männen. Du ska veta att det har sina orsaker. Ju ynkligare vi är
desto större blir vi i truten. Om jag ändå kunde beveka dig att i
kväll, i all stillhet säga till Gud: ”Vet du Gud, det minsta som en
kristen borde kunna är att be. Men jag kan inte be.”
Men det är inte enbart ilska jag känner inför mitt arma folks
fördumning. Jag känner även ett stort vemod. Du förstår, det gör
ont i mig när jag tänker på hur folk går i kyrkan och låtsas som
om de kan be. Många som annars aldrig går till kyrkan går till
julgudstjänsten och kyrkorummet fylls mer än annars under året.
Och när prästen säger – och då gör det ont i mig – ”Låt oss be!”
då knäpper de händerna och böjer huvudet. Då får jag lust att
ropa: ”Gör inte så! Ni vet ju inte hur man ber! Ni bara låtsas ju!”
Och vid begravningar: ”Låt oss be!” Då står alla där med hatten
i handen och tittar ner i hatten och tror att de har bett. Därefter
dricker man sig full! När jag var soldat 1915 var det plikt med
ett kyrkobesök om året. Innan besöket instruerade oss fältbefä-
let att sitta knäpptysta i kyrkbänkarna. ”När ni har kommit in i
er bänkrad, stå då stilla, räkna till 12 och sätt er sedan ner!” De
övriga kyrkobesökarna såg soldaterna och tänkte: ”Vad fromt de
ber!” och insåg inte att soldaterna bara räknade till 12 innan de
satte sig. Därför drabbas jag av vemod när jag hör orden ”Låt oss
be” och tänker på att det funnits tider då folk verkligen kunde be
utan att spela teater.
Vi läser om hur den store upptäcktsresanden David Living-
stone, en av de största män vår värld har skådat, modig, lärd och
klok, gick in i evigheten. Tillsammans med sina bärare var han
på vandring i Afrikas vildmark. En morgon packade bärarna
ihop allt som skulle bäras och monterade ner tälten. De lät dock
110