Page 113 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Livingstones tält stå kvar. De ville inte störa honom eftersom de
visste att han tillbringade morgnarna i bön. Då talade han med
sin himmelska ”Tuan”, sin Gud. Men denna morgon tog bönen
ovanligt lång tid. Till slut kikar ledaren för bärarlaget in genom
en tältspringa och ser att Livingstone fortfarande ligger på sina
knän. De väntar ända fram till mitt på dagen. Till slut tar de mod
till sig och öppnar tältet. Då ligger han fortfarande på sina knän
men hans hjärta har stannat.
Denne store man som bidragit med så mycket viktigt till vår
värld, gick hem till sin Herre medan han var i bön på sina knän.
Och så kan den tyske mannen i all sin inskränkthet kläcka ur sig:
”Det lönar sig inte att be!” Vi borde skämmas och istället gråtan-
de erkänna: ”Jag kan inte be!” Livingstone kunde be. Han dog på
sina knän. Vi dör på sjukhuset och får morfinsprutor för att orka
dö. Utan bedövning klarar vi inte av att dö. Livingstone behövde
inga sprutor. Han talade med Gud. Och mitt under samtalet gick
han hem till sin Gud.
Hur står det till med bönen i våra hus? Hemma hos mig och
mina sju syskon gick det till så här: Varje morgon samlades vi alla
innan frukosten. Vi sjöng en psalm tillsammans. Sedan lästes ett
bibelavsnitt. Till sist bad min far till Gud i himlen. Detta följde
med mig även under den tid då jag levde ett gudlöst liv. Och när
jag i min avfällighet och som ung officer kom på avvägar, då var
mina föräldrars böner som ett rep som drog mig tillbaka.
Hur står det till med din morgonandakt? Ni män, Gud kom-
mer att hålla er ansvariga för era barns och fruars själar, ifall ni
inte vakar över deras andliga liv. Hur börjar dagen hos er? Sjung-
er ni en sång till Gud? Läser ni en bibelvers? Kan ni inte be? Hur
känns det när era småttingar frågar: ”Pappa, kan du be med oss?”
En gång var jag med om att en förnäm herre i Essen bad mig
komma och besöka honom. Och så satt han där med sin fru och
berättade för mig: ”Det har hänt något förunderligt. Min 16-åri-
ge son kommer från kyrkans ungdomssamling och frågar oss:

111