Page 109 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

KAN MAN TALA MED GUD?

I Baden-Württemberg, i de Schwäbiska alperna, berättar man
gärna följande lilla trevliga historia. Det hade kommit lindan-
sare till en by där de skulle visa upp sina färdigheter på kvällen.
De hade redan ställt upp sina ställningar med linan emellan. Då
går en mamma förbi med sitt lilla barn. Barnet frågar: Mam-
ma, kan man verkligen gå där uppe på linan?” Mamman svarar:
”Mer kann scho, wenn mer’s kann! Aber ich kann’s net!” (Detta
är schwäbiska, en tysk dialekt. På svenska skulle man säga: ”När
man kan så kan man, men jag kan inte!”, övers. anm.)
Det är det första jag måste säga till vårt tema:

1. När man kan så kan man
Det är självklart att man kan tala med Gud! Du kan ju tala med
herr Meier, varför skulle du då inte kunna tala med den levande
Guden? Han är ju närvarande! Många, och kanske du bland dem,
känner sig likväl tvungna att säga: ”Men jag kan inte.”
När jag var liten lärde jag mig sången: ”I himlen långt där uppe,
där änglarna bor, tittar dock Gud så gärna ner på varje barn …”
Då tänkte jag: ”Jamen då lönar det sig väl inte att be … så högt
kan jag ju inte skrika, att Gud långt uppe i himlen kan höra mig.”
Och ryssarna hånade: ”Vi gav oss ut med sputnik i rymden. Ifall
det hade funnits någon Gud där, då hade vi träffat på honom.”
Du förstår, det är många som kämpar med det här: ”Men var
finns Gud då? Långt uppe i himlen? Hur högt upp då? Hundra
eller tusen meter upp?”
Låt mig förklara det hela för dig: Långt borta i en avlägsen
himmel – det är inte vad Bibeln lär oss. Bibeln säger något helt
annat. Den berättar så här om den levande Guden: ”Han är inte
långt borta från någon enda av oss” (Apg 17:27). Och i en annan

107