Page 57 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Vi har fantastiska bildhuggerier av målaren och bildhuggaren
Ernst Barlach. Men han har också skrivit en teaterpjäs: ”Den
blåe Boll”. Den blåe Boll är en godsägare som alltid är lite blå.
En dag har han ätit en god middag och druckit en hel del och så
kommer han i middagshettan till den lilla stadens torg. Han står
plötsligt framför kyrkan på vars dörrar fyra keruber som blåser i
basun är utmejslade. Och när han står där och ser på keruberna,
då tycker han plötsligt att de ser levande ut och att de basunerar
ut Guds dom: ”Nu måste mänskligheten stå inför Gud och hans
dom!” Ordagrant skriver Barlach: ”Ut, ni döda, från era gravar!
Skyll inte på förruttnelsen! Ut!” Då går det upp för den blåe Boll:
”Jag kan inte undkomma Gud. En dag ska jag stå inför honom i
hela min uselhet!”
Och i grund och botten vet vi alla att vår egen rättfärdighet –
”Jag gör rätt och är inte rädd för någon!”, eller hur ditt livsmotto
än må vara – inte räcker till! Då ska all egenrättfärdighet smälta
bort som vax i eldens glöd!
Visst vet jag att man inte så gärna lyssnar på ett sådant bud-
skap nu för tiden. När jag säger: ”Om du inte vänder om till Je-
sus hamnar du i helvetet!”, då vill man ofta förlöjliga det jag har
sagt: ”Helvetet! Det är bara medeltida skrönor. Det finns inget
helvete!” När jag hör det kommer jag alltid att tänka på följande
händelse:
Det är under kriget. Jag ska göra ett hembesök. När jag är på
väg kommer det ett flyganfall. Jag rusar ner i närmaste bunker
och väntar tills det hela är över. Sedan går jag vidare och kommer
till den stadsdel där jag ska göra besöket. Den finns fortfarande
kvar! Men alla tjugo husen ser övergivna ut. Jag tänker: ”Du
drömmer! Alla husen står ju kvar – men alla människor är bor-
ta!” Då möter jag en luftskyddsvakt och frågar honom: ”Varför
har alla människor gett sig i väg?” Han säger ingenting, tar mig
bara under armen, drar in mig i ett av de där husen, fram till ett
fönster. Och då ser jag. Husen står i en ring kring en gräsplan

55