Page 60 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 60
många oomvända kom för att se på. Men det avgörande skedde
alltid kvällen innan. Då tände man en stor eld. Dopkandidaterna
trädde fram. På armen bar de saker och ting som hörde samman
med deras avgudadyrkan: magiska föremål, avgudabilder, amu-
letter. Och så gick de fram till elden – och kastade dessa tecken
på sitt gamla liv in i de dånande flammorna. Vid ett tillfälle lade
jag märke till en ung kvinna. Hon gick också fram till elden
med famnen full med avgudabilder och amuletter. Men just i det
ögonblick hon ska kasta sakerna i elden, då kan hon inte. Säkert
tänker hon: ’Dem har mina förfäder levt tillsamman med. Med
dem hänger hela mitt förflutna samman. Från dem kan jag ju
inte skiljas!’ Hon tar några steg tillbaka. Då slår det henne: ’Men
då kan jag ju inte tillhöra Jesus!’ Sedan tar hon på nytt tre steg
framåt men klarar ännu en gång inte av att skiljas från sina saker
och vänder ännu en gång tillbaka. Då går jag fram till henne”,
berättade missionären, ”och säger: ’Det är för svårt för dig. Tänk
hellre över saken en gång till. Du kan ju anmäla dig till nästa
dop.’ Då funderar den unga kvinnan ett ögonblick, tar snabbt
tre steg framåt, kastar sakerna i elden och ramlar medvetslös till
marken.” Och jag glömmer aldrig vad missionären sedan sa till
mig: ”Jag tror att bara den som har upplevt en riktig omvändelse
förstår hur skakad denna kvinna var.”
Min vän, du är bara ett steg från arken! Ut ur livsfaran – in i
Jesus armar! Men det steget är ingen barnlek. Det betyder att du
bryter med det förflutna. Utan denna brytning går det inte!
Har jag talat tillräckligt tydligt? Jag blir ständigt skakad av att
se hur många människor som trots alla varningar är på väg mot
det eviga fördärvet! Det är inte vad Gud vill! Gud vill att du ska
bli frälst! Därför har han sänt sin Son. Därför har Sonen betalat
din skuld. Nu behöver du bara erkänna din skuld och i tro ta emot
Jesus betalning!
När jag under Tredje rikets tid ännu en gång hade kallats till
Gestapo var jag tvungen att vänta i ett rum där det stod en massa
58