Page 55 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Är det inte skakande att tusentals unga människor gick raka
vägen in i döden och att ingen kunde berätta för dem hur man
blir frälst? Och det hos ett ”kristet” folk! Själv hade jag nog ham-
nat i största förtvivlan om jag inte senare fått tag på ett Nya tes-
tamente. Jag kan fortfarande se miljön i den franska bondgården
där jag befann mig. ”Ett Nya testamente! I det står det väl hur
man inte ska gå förlorad!” tänkte jag. Jag satt och bläddrade, för
jag var inte riktigt hemma i den boken. Då fick jag syn på en enda
mening: ”Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare”
(1 Tim 1:15). Det var som om en blixt hade slagit ner. ”Synd-
are – det är jag, det behöver ingen tala om för mig!” – Å vad jag
önskar att du skulle komma till en punkt där du bekänner inför
Gud och människor: ”Syndare, det är just vad jag är!” Sluta med
att försvara dig. Du vet att det är fel. I det ögonblicket behövde
jag ingen präst. ”Syndare, det är jag det!” Det var så tydligt. Och
bli frälst, det ville jag! Jag visste inte riktigt vad det innebar. Jag
förstod bara: att bli frälst, det var att komma ut ur det tillstånd
som jag befann mig i, att få frid med Gud. ”Kristus Jesus kom
till världen för att frälsa syndare.” Om Jesus kunde göra det, då
måste jag finna honom! Det dröjde ett par veckor till. Jag letade
efter någon som kunde visa mig Jesus. Men ingen kunde visa mig
Jesus. Och då gjorde jag något som jag vill rekommendera alla att
göra: Jag stängde in mig – vi var åter igen under framryckning – i
en gammal fransk bondgård. Den var halvt sönderskjuten och ut-
rymd, men ett rum var fortfarande intakt. I dörren satt en nyckel.
Jag gick in, låste inifrån, föll på knä och sa: ”Herre Jesus! I Bibeln
står det att du har kommit från Gud ’för att frälsa syndare’. Jag
är en syndare. Jag kan inte lova dig något för framtiden, eftersom
jag har dålig karaktär. Men jag vill inte hamna i helvetet, om jag
nu blir träffad av ett skott. Och därför, Herre Jesus, överlämnar
jag mig åt dig från topp till tå. Gör med mig som du vill!” Det
hördes inget dån, det blev ingen stor jordbävning, men när jag
gick ut hade jag funnit en Herre som jag nu tillhörde.

53