Page 56 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 56
Och dag efter dag – då var jag 18 år gammal – blev det allt
klarare för mig i vilken oerhörd livsfara människorna befinner
sig. Man lever utan syndernas förlåtelse! Vet du om dina synder
är förlåtna? Hur ska du kunna bestå i Guds dom?! Man lever
utan frid med Gud. Man lever utan omvändelse. Man har ett
tunt lager av kristen rappning, men inuti finns det stackars elän-
diga, fridlösa, oomvända hjärtat! Hör du: Gud vill inte att vi ska
hamna i helvetet! Gud vill inte det! ”Det är Guds vilja att alla
människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1
Tim 2:4). Och därför sände han sin Son. Men då måste vi också
komma till Jesus. Då måste vi också tillhöra honom. Så som kris-
tenheten behandlar Gud och frälsningen genom Jesus Kristus
kan det inte gå väl. Jag ryser när jag tänker på det. Vi befinner oss
i den största livsfara eftersom vi är på väg mot Guds dom!
I min ungdomsgrupp hade jag en gång en trevlig ung man.
Först kom han regelbundet till vårt bibelstudium. Det var på
Hitlerrikets tid. Plötsligt var han tvungen att delta i nationalso-
cialistiska omskolningskurser – och då uteblev han helt. Jag såg
honom inte mer. Men en dag sprang vi på varandra. ”God dag,
Günter”, säger jag. ”Heil Hitler”, svarar han. ”Günter! Det var
länge sedan jag såg dig. Hur går det för dig?” frågar jag honom.
Då sträcker han på sig och svarar: ”Mitt valspråk lyder: ’Jag gör
rätt och är inte rädd för någon!’ Och om något i mitt liv inte är
som det ska och om det finns en Gud, då ska jag som en ärlig
människa stå till svars för det inför Gud. Men jag behöver ingen
syndabock, ingen Jesus, som dör för mig!” Inom mig ser jag mil-
liontals människor som tänker likadant: ”Jag gör rätt och är inte
rädd för någon, och jag kan stå till svars för mitt liv inför Gud!”
Käre vän, när jag står inför Gud, då vågar jag inte förlita mig på
min egen rättfärdighet. Om jag gör det vet jag att jag är i största
livsfara. Vi ska alla möta Guds dom, det kan du lita på! Och jag
vill varna dig. Jag ryser när jag tänker på hur människorna skyn-
dar fram mot Guds dom!
54