Page 212 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

kommer att räddas i all evighet medan andra går förlorade. De är
högfärdiga och övermodiga. Du måste göra något åt det!” Men
Diocletianus avböjde gång på gång. Galerius gav sig inte utan
plågade ständigt kejsaren med denna angelägenhet. Och till slut
gav Diocletianus med sig och gav ut ett dekret: ”Vem som vill har
rätt att bli kristen. Men de kristna får inte hålla några samman-
komster. Den som överträder detta förbud straffas med döden.”
Var och en som ville fick bli kristen men man fick inte ha några
sammankomster. Då samlades de äldste i de kristna församling-
arna och sa: ”Vad ska vi göra? Bör vi inte ge efter? Var och en kan
ju göra som han vill hemma hos sig. Det är ju tillåtet.” Och nu är
det väldigt intressant att dessa tidiga kristna som stod mitt uppe
i förföljelse sa: ”Att man samlas för att be, sjunga, predika, lyssna
och ge av det man har, det hör till ett normalt kristenliv. Vi fort-
sätter som vanligt!” Så de fortsatte att samlas i sina församlingar.
Galerius triumferade: ”Ser du Diocletianus, de är statsfiender! De
kan inte lyda!” Och så utbröt en helt förfärlig förföljelse. Många
gav efter och sa: ”Jamen, man kan ju vara kristen där hemma! Vi
går inte till församlingen!” – och räddade därigenom livet. Men
den kristna kyrkan sa: ”De är avfällingar. Den som inte söker sig
till den kristna gemenskapen är en avfälling.”
Det skulle man behöva säga till dagens kristna. Det finns
många liknande avfällingar i dagens kristenhet. Den tidens
kristna gjorde rätt när de motsatte sig kejsarens dekret. I Bibeln
står det klart och tydligt: ”Och låt oss inte överge våra samman-
komster, så som några brukar göra …” (Hebr 10:25). Idag måste
vi säga: ”Så som nästan alla brukar göra.” Och därför ber jag alla
ibland oss som vill tillhöra Gud: Slut dig till dem som menar all-
var med sitt kristenliv!
Det finns många tillfällen och möjligheter att hitta en för-
samling. Det finns gudstjänster, det finns husgrupper, det finns
ungdomsgrupper. Jag ber dig innerligt: Sök dig till en gemen-
skap! Vid ett tillfälle sa en fransman så här till mig: ”Den ene

210