Page 211 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 211

2. Att vara kristen är en offentlig sak
        Den offentliga sidan av att vara kristen är för det första att man
        ansluter sig till en kristen gemenskap. Vad jag säger här är mycket
        viktigt: Äkta kristna söker sig till andra kristna.
          Varje söndag finns det gudstjänster. Varför går du inte dit?
        ”Jamen, jag lyssnar på radiogudstjänster!” kanske du säger. Det
        som jag nu säger handlar inte om människor som är sjuka och
        därigenom förhindrade att komma till en gudstjänst. De kan ha
        glädje av radiogudstjänster. Men du som är frisk, ditt kristenliv
        är förkrympt om du inte deltar i de kristnas gemenskap. Den är
        en del av livet som kristen.
          Runt år 300 e. Kr. – det vill säga för mycket länge sedan – satt
        det en förträfflig man på den stora romerska kejsartronen: Diocle-
        tianus. Han hade varit slav, blivit frigiven och hade arbetat upp
        sig till en position där han var kejsare över hela det stora romerska
        riket. Vid den tiden hade kristendomen redan fått stor spridning.
        Kejsare Diocletianus visste mycket väl att hans föregångare hade
        förföljt de kristna. Men han sa: ”Inte är jag så dum att jag för-
        följer mina bästa undersåtar. De får tro vad de vill. Hos mig är
        var och en fri att välja sin religion.” Detta var en mycket ovanlig
        och rättskaffens hållning hos en kejsare. Annars är det ju för det
        mesta så att överhögheter gärna vill bestämma över sina underså-
        tars samveten. Kejsare Diocletianus hade en yngre medarbetare
        som hette Galerius. Han stod näst på tur att överta den kejserliga
        tronen. Och denne Galerius sa en vacker dag till Diocletianus:
        ”Lyssna, ifall de kristna får överhanden blir det mycket kaotiskt.
        De talar nämligen ständigt om sin egen kung, Jesus. Vi måste
        stoppa dem!” ”Låt mig vara!” svarade Diocletianus. ”Under 250
        års tid har mina föregångare försökt stoppa de kristna utan att
        lyckas. Jag tänker inte försöka mig på ett så omöjligt uppdrag.”
        Vilken klok man! Men Galerius gav sig inte utan återkom gång
        på gång: ”Jamen de kristna är ett tokigt släkte. De säger att de
        har den helige Ande medan andra inte har honom och att de



                                                          209
   206   207   208   209   210   211   212   213   214   215   216