Page 186 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 186

hånglar och rumlar runt i sexuell lössläppthet. Ingen bryr sig om
          vem som är gift med vem. Det blir ett vilt dryckeslag, en orgie
          i förtvivlan, dagarna i ända. Inget spelar längre någon roll. Alla
          drifter släpps lösa. Mitt i dansen ramlar någon, svart i ansiktet.
          De låter honom ligga. Orgierna fortsätter: ”Låt oss äta och dricka
          för i morgon måste vi dö!”
            Så en dag hajar de till. De hör en sång, en psalm. De skyndar
          sig till stadsporten och ser och hör: Det kommer ett tåg av bot-
          färdiga människor uppför bergsvägen och sjunger en klagosång:
          ”Kyrie eleison, Herre, förbarma dig!” Längst fram går en ung
          munk som bär ett svart träkors. Tåget med människor kommer
          till stadsporten. Människorna i Bergamo står och skrattar: ”Vil-
          ka dårar ni är! Här är Gud död! Sluta med er dumma litania.
          Kom, låt oss äta och dricka, för i morgon är vi döda!” Och längst
          fram går den unge munken med sitt stora träkors. Kyrkdörrar-
          na är öppna. Eftersom ingen går in spelar det ingen roll. Men
          tåget med munken längst fram går in i kyrkan. Munken ställer
          korset vid en pelare. Och då tränger sig den vilda mobben med
          tygellösa, redlösa, dödsvigda människor också in, vrålande och
          skrattande. En vild slaktare med sitt blodiga förkläde kliver upp
          på altaret, svingar vilt den gyllene nattvardsskålen i luften och
          vrålar: ”Drick allt ni kan! Hos oss är Gud död!” Då stiger den
          bleke munken upp i predikstolen och äskar tystnad. Lugnet sän-
          ker sig över massan. Och in i detta lugn säger han nu: ”Jag vill
          berätta något för er. När Guds Son hängde på korset och man
          hade slagit spikarna genom hans händer började folket att håna,
          driva gäck och skratta. Till och med rövarna till höger och vän-
          ster hånade honom. Och då tänkte Guds Son: ’För de här männ-
          iskorna ska jag dö, för dem som inte bryr sig det minsta om att
          jag dör för dem? För denna smutsiga mänsklighet ska jag ge mitt
          liv, för dessa som inte låter sig vinnas av något som jag gör?’ Och
          så tänkte Guds Son: ’Utan mig!’ och sliter med gudomlig kraft
          bort spikarna från träet, hoppar ner från korset, rycker till sig sin



          184
   181   182   183   184   185   186   187   188   189   190   191