Page 158 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

göra det, du som är yngst! Du går mig på nerverna, Johannes, när
du jämt försöker slinka undan!” Kanske Johannes tittar på Petrus,
rycker på axlarna och tänker: ”Det är du som går mig på nerver-
na när du ständigt måste stryka under att jag är yngst. Låt Jakob
hämta vatten och tvättsvamp för en gångs skull!” Och Jakob
tänker: ”Varför just jag? Jag hör ju till Jesus älsklingslärjungar.
Låt Matteus sköta saken!” I det ögonblicket går alla varandra på
nerverna eftersom ingen vill göra det som måste göras. Och då
reser sig Jesus. Lärjungarna rycker till. ”Nej, inte han!” Men han
gör det. Han kommer in med husets köksförkläde, med tvättbalja
och tvättsvamp och tvättar fötterna på hela bunten. Även på Ju-
das! Även Petrus! Och Johannes! Och Jakob! Och Matteus! Jag
var på vippen att säga: även på mig! Där har vi Jesus, han genom
vilken allt har blivit till och ”som bär allt med sitt mäktiga ord”
(Hebr 1:3). Gud är i honom och han älskar människorna!
Jag vill så gärna visa dig Jesus så som jag allra helst ser honom,
hur han hänger på korset! Jag önskar att jag kunde få dig att följa
med mig upp på kullen framför Jerusalems portar, dit där folk-
massan vrålar, där de romerska soldaterna står med sina spjut,
där tre kors reser sig över allas huvuden. Han där i mitten, det
är honom jag vill visa dig. Han med törnekronan, han är den jag
önskar du skulle rikta din blick mot. Min vän, där dör han för
dig, för att föra dig ut ur eländet där man inte orkar med sig själv
och där andra retar gallfeber på en. Han dog för att försona dig
med Gud.
Om du verkligen vill att allt det som står mellan Gud och dig
ska tas bort, då får du komma till Jesus kors. Denne Jesus som
dog för dig, som uppstod för dig, han är Guds fridserbjudande
till dig. Kasta alla dina tvivel – för du har ju en massa tvivel –
överbord! Och kasta dig i armarna på denne Jesus! Kasta alla dina
gamla ursäkter, undanflykter och all din skuld vid Jesus fötter!
Du kan det, om du ser upp till Jesus kors. Ge honom handen och
säg till honom: ”Det är dig jag vill tillhöra!” I samma ögonblick

156