Page 161 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 161

sa: ”När jag satt i koncentrationslägret lät lägerchefen hämta mig
        en dag runt middagstiden. Man förde in mig i ett rum med ett
        dukat bord. Men det var endast dukat för en person. Och så kom-
        mer lägerchefen in i rummet. Jag var vansinnigt hungrig. Och så
        sätter sig lägerchefen och blir serverad en fantastisk flerrättsmål-
        tid. Och jag måste stå i givakt och titta på. Han visar mig tydligt
        hur gott det smakar. Själv håller jag på att svälta ihjäl. Men inte
        bara det. Till slut blir han även serverad kaffe och kakor och
        säger: ’Titta noga, det här har din fru skickat till dig från Paris,
        härliga bakverk!’ Jag visste hur magert min fru och min familj
        hade det och hur hon måste ha sparat för att baka dessa kakor åt
        mig. Och så börjar lägerchefen smaska i sig dem. Jag ber honom:
        ’Snälla, låt mig få åtminstone en enda kaka. Jag vill inte äta upp
        den utan vill behålla den för att påminnas om min fru.’ Skrattan-
        de äter lägerchefen upp den sista kakan.’ ” Detta var ett tillfälle då
        fenomenet att gå någon på nerverna hade nått en bristningsgräns.
        Man vill bara hata. Dapozzo fortsatte att berätta: ”Blixtklart gick
        det i detta ögonblick upp för mig vad det betyder att ’Guds kärlek
        är utgjuten i våra hjärtan’ (Romarbrevet 5:5). Jag kände kärlek
        till denne man. Jag tänkte: ’Du arma människa! Du har inte en
        endaste vän som älskar dig. Du är helt och hållet omgiven av hat.
        Hur privilegierad är inte jag som är ett Guds barn!’ ” Dapozzo
        kände medlidande och förbarmande med lägerchefen. Han gick
        honom inte längre på nerverna. Då hoppade mannen upp – han
        kände medlidandet – och sprang ut ur rummet! Efter kriget be-
        sökte Dapozzo honom. Mannen bleknade: ”Du har kommit för
        att hämnas!” ”Ja”, svarade Dapoozo, ”jag vill hämnas. Jag vill
        dricka en kopp kaffe tillsammans med dig och i bilen har jag
        en tårta. Låt oss äta och dricka tillsammans!” Mannen blir helt
        skakad när han inser att en människa som låter Jesus vara Herre
        i sitt liv inte längre är tvungen att hata, att han har befriats från
        tvånget att låta andra reta gallfeber på honom, därför att Guds
        kärlek är utgjuten i hans hjärta.



                                                          159
   156   157   158   159   160   161   162   163   164   165   166