Page 142 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

dagar tidigare hade bett mig att följa med honom till stan. Men
jag hade sagt nej! Jag ser på honom och säger: ”Å far, be mig en
gång till! Och om du vill att jag ska resa 100 kilometer med dig,
så gör jag det!” Men munnen förblir stum. Och då går det upp för
mig: denna lilla kärlekslöshet är en kuslig verklighet som jag inte
kan få ogjord i all evighet.
Hur mycken skuld, hur många försummelser finns det inte i
våra liv! Hur ska vi kunna leva när skuld och försummelse stän-
digt följer oss? Utan syndernas förlåtelse kan vi i grund och bot-
ten inte leva!
Och i döden? Hur blir det då? Vill du ta med din skuld in i
evig heten? Jag har ofta föreställt mig hur det kan bli. Jag har ju
inte långt dit. Jag håller kanske hårt i en älskad hand. Och så
kommer det ögonblick då jag måste släppa även den. Och sedan
far mitt livs farkost in i den stora tystnaden inför Gud, inför hans
ansikte! Tro mig, en gång ska du stå inför honom! Med all din
skuld, med alla dina försummelser står du då inför den levande
och helige Guden! Det blir fruktansvärt när du upptäcker: ”Jag
har tagit med mig min skuld och alla mina försummelser!”
Behöver vi syndernas förlåtelse? Det är ingenting vi behöver
så mycket som syndernas förlåtelse, vi behöver det mer än vårt
dagliga bröd!
2. Var hittar jag denna förlåtelse?

Finns det då något sådant som att det förflutna utplånas? Om det
finns, var hittar jag det?
Jag har just berättat om min far. Jag kunde aldrig mer gottgöra
min skuld. Vi kan i grund och botten aldrig gottgöra något av
vår skuld! Följderna finns kvar inför Gud! Det fanns en man som
hette Judas. Han hade förrått sin Mästare för 30 silverpenningar.
Och så står det plötsligt klart för honom: ”Det var fel!” Han går
till dem som han har förrått Mästaren till, lämnar tillbaka peng-
arna och säger: ”Jag har gjort orätt. Ta tillbaka pengarna! Jag vill

140