Page 138 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

kastade skämt mellan sig. Man såg på dem att de hade kommit in
av ren nyfikenhet. En av dem hade ett så vackert skägg. Det lade
jag märke till eftersom jag tänkte: ”Synd, att jag inte kan ha ett
sådant!” När jag började min predikan bestämde jag mig för att
tala så att även dessa båda herrar skulle lyssna. Och de lyssnade
också uppmärksamt. Men så sa jag för första gången ”syndernas
förlåtelse”. Och i samma ögonblick som jag talade om synder-
nas förlåtelse såg jag hur mannen med skägget log hånfullt och
viskade något i sin grannes öra. Nu var det som sagt en jättestor
sal. De båda stod långt bort. Jag kunde inte höra vad han sa men
jag förstod det på hans minspel. Hånfullt sa han ungefär så här:
”Syndernas förlåtelse! Typiskt prästsnack! Du store tid!” Och han
kan ha tänkt: ”Jag är väl i alla fall ingen förbrytare! Jag behöver
väl inte syndernas förlåtelse!” Så säger du också, eller hur? ”Jag
är väl i alla fall ingen förbrytare! Jag behöver väl inte syndernas
förlåtelse!”
Ungefär så kan han ha sagt. Och då blev jag rasande. Jag vet att
vrede inte är rätt inför Gud. Men trots det blir jag ibland så arg.
”Ett ögonblick!” sa jag. ”Jag gör nu en halv minuts paus. Under
den ska alla svara ja eller nej på den fråga jag nu ställer: Vill du i
all evighet avstå från syndernas förlåtelse, därför att du inte be-
höver syndernas förlåtelse? Ja eller nej?” Och sedan var jag och de
tusentals åhörarna alldeles tysta en halv minut. Plötsligt såg jag
hur mannen med skägget blir alldeles blek och rent av klamrar
sig fast vid väggen. Så rädd blev den mannen! För honom gick
det säkert upp: ”Nu säger jag: ’Jag är ingen förbrytare!’ Men när
det blir fråga om att dö, när det blir rena rama allvaret, då skulle
jag nog vilja ha syndernas förlåtelse. Jag skulle inte vilja avstå från
den i all evighet.’ ” Inte du heller! Eller skulle du det?
Det finns en mening som jag har hört kusligt ofta: ”Jag gör rätt
och är inte rädd för någon!” * Men jag har aldrig hört människor
under 40 säga så. En ung människa vet mycket väl att hennes liv

* Tue recht und scheue niemand.

136