Page 141 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 141

grund och botten är rädda för den levande Gudens dom över vårt
        liv. Men den viktigaste orsaken till vårt hjärtas djupa förtvivlan är
        vår skuld, vår skuld inför Gud! Det är vårt livs stora problem som
        vi inte själva kan komma till rätta med! Det är det vi upplever.
        Och därför finns denna djupa förtvivlan i vårt hjärta.
          Behöver vi syndernas förlåtelse? Det är självklart att vi behöver
        syndernas förlåtelse! Ja, det finns ingenting vi behöver så mycket
        som syndernas förlåtelse!
          Vad är synden då? Synd är allt som skiljer oss från Gud. Vi föd-
        des som syndare. Låt mig ta en bild.
          Ett barn som föddes i England under kriget hade säkert från
        födseln ingenting emot oss tyskar men hörde likväl hemma i
        fiendelägret. Och så föds vi av naturen in i det läger som är fient-
        ligt inställt mot Gud, det vill säga in i denna världen. Av naturen
        är vi alltså redan skilda från Gud. Och nu kommer vi allt längre
        bort från honom genom att vi reser en mur av skuld. Varje över-
        trädelse av Guds bud är som en sten som vi murar fast. Synden är
        alltså en kuslig verklighet.
          Här måste jag tala om för dig hur det för första gången gick
        upp för mig att synden är en kuslig verklighet och att man aldrig
        kan gottgöra en synd. Jag hade en underbar far som jag hade ett
        mycket gott förhållande till. En dag höll jag just på med ett ex-
        amensarbete i vindsrummet i vårt hus när han ropade nerifrån:
        ”Wilhelm!” Det heter jag nämligen. Då sticker jag ut huvudet
        och frågar min far: ”Vad är det? Var brinner det?” Då säger han:
        ”Jag måste till stan. Vill du följa med? Det är roligare att vara
        två!” ”Va synd, pappa”, ropar jag tillbaka, ”jag har en mycket
        viktig sak i mitt examensarbete som jag måste göra. Det är svårt
        att följa med nu.” ”Då åker jag ensam”, säger han. 14 dagar senare
        var han död. Och nu var det sed hos oss att den döda kroppen
        förvarades i huset och vi söner turades om att hålla vakt vid den
        öppna kistan. Det är en stilla natt. Alla sover. Jag sitter ensam vid
        den öppna kistan. Plötsligt kommer jag ihåg hur min pappa 14



                                                          139
   136   137   138   139   140   141   142   143   144   145   146