Page 140 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Och nu frågar jag dig: Känner du också till denna det inre li-
vets förtvivlan? Låt mig säga dig var den kommer från. Nu ska
vi göra en upptäcktsresa i vårt eget hjärta. Jag ska använda mig
av en bild. Som präst i Ruhrområdet har jag ofta farit ner i gru-
vorna. Det är intressant. Man får på sig arbetskläder, sätter på
sig en hjälm, och sedan susar man ner i djupet i hisskorgen – till
exempel till nivå 8. Kan man komma ännu längre ner? Ja, men
längre ner åker man inte, för längst ner är ”träsket”. Där sam-
lar sig grundvattnet i schaktet, och det kallar gruvarbetarna för
”träsket”. Under tiden jag har varit i Essen har jag vid ett tillfälle
upplevt att en hisslina har brustit. Då susade korgen vidare ner i
djupet – ända ner i ”träsket”. Hemska saker!
Träsket i gruvan har för mig blivit en bild av människorna. Du
vet att det finns olika nivåer i vårt liv. Vi kan till exempel utåt ge
ett glatt intryck – men invändigt ser det helt annorlunda ut. Man
kan le – och trots det vara oändligt sorgsen. Man kan handla
som om man behärskade livet lekande lätt – men längst ner i vårt
själsliv, på botten av vårt hjärta, sitter den djupa förtvivlan. Det
säger läkarna, det säger filosoferna, det säger psykologerna, det
säger psykiatrikerna. Filmerna talar om det. Romanerna berät-
tar om det. Det är kusligt hur förtvivlan och ångest ibland stiger
upp till ytan. En psykiatriker sa till mig: ”Pastorn anar inte hur
fullt mitt mottagningsrum är av idel unga människor!” De fles-
ta frågar över huvud tagit inte varifrån ångesten och förtvivlan
kommer, utan de försöker bli av med det – genom att berusa sig.
Men det vore förståndigare att se fakta i ögonen. Att förtvivlan
sitter djupt ner i människans hjärta är till synes en modern upp-
täckt. Men det som förvånar oss är att Bibeln konstaterade detta
redan för 3000 år sedan. Den säger: ”Jag bär förskräckelser från
dig och förtvivlar” (Ps 88:16b).” Och Bibeln berättar också varför
det är så. Den nämner många orsaker: att vi sedan syndafallet är
långt borta från Gud, att vi sedan dess lever utanför vårt egent-
liga element – du förstår, Gud är vårt rätta element! – och att vi i

138