Page 137 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

oändlig reklam i TV, radio och på affischer har vi så småningom
förts dithän att vi tror att vi inte kan leva utan cigarretter. Ett
behov väcks – och då kan man sälja.” Och sedan fortsatte den
unge mannen: ”Så gör kyrkan också. Kyrkan gör det klart för
människorna: ’Ni behöver syndernas förlåtelse!’ – och sedan säl-
jer den det. Förstår du: vi har inget behov – men ni väcker först
behovet för att sedan kunna prångla på oss er produkt!” Är det
så? Om du hejdar någon på gatan och säger: ”God dag! Vad heter
du?” ”Meier!” ”Herr Meier, behöver du syndernas förlåtelse?”,
då svarar herr Meier: ”Struntprat! 2000 kronor behöver jag men
inte syndernas förlåtelse!” Stämmer det? Väcks ett behov som ur-
sprungligen inte fanns för att Bibeln sedan ska få ge svaret?
Låt mig säga dig att detta är ett förskräckligt misstag, ett all-
deles fruktansvärt misstag. Det finns inget vi behöver så mycket
som syndernas förlåtelse! Den som anser att han inte behöver
syndernas förlåtelse, han känner inte den helige, fruktansvärde
Guden. Det har talats så mycket om Guds kärlek, att vi inte läng-
re kommer ihåg att Gud – så står det i Bibeln – är en fruktansvärd
Gud! Det var det som fick mig att vakna upp från ett liv i synden,
att jag plötsligt förstod: Gud måste man frukta! Och den som
säger: ”Jag behöver ingen förlåtelse för synderna!”, han har ingen
aning om den levande Guden som kan förgöra kropp och själ i
helvetet. Ja, man kan gå evigt förlorad! Det säger Jesus, han är ju
den som måste veta det. Och om hela världen säger: ”Det tror vi
inte på!”, då kommer hela världen att gå under! Jesus vet vad som
finns bakom förhängena. Och han varnar oss enträget för faran
att gå förlorad! Och där står vi nu med våra synder och vågar
säga: ”Vi behöver inte syndernas förlåtelse! Kyrkan väcker bara
ett behov som inte fanns innan!” Dumheter! Det finns ingenting
vi behöver så mycket som syndernas förlåtelse!
Jag hade en gång ett möte i den vackra staden Zürich, i kon-
gresshuset, ett jättemöte. Många stod längs väggarna. Bland dem
lade jag särskilt märke till två herrar därför att de uppenbarligen

135