Page 124 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

det naturligtvis loss. Journalisten gav sig på mig: ”Pastor Busch,
jag har en dispyt med professor Hallesby. Ni är ju en modern
människa. Vad anser ni: Finns det ett helvete?” ”Ja”, svarade jag,
”naturligtvis finns det ett helvete! Självklart!” ”Jag kan inte förstå
hur ni kan påstå något sådant”, svarade han. ”Jag är gärna beredd
att förklara det för dig”, sa jag då. ”Jag tror att det finns ett helvete
därför att Jesus själv har sagt det. Och jag tror helt och hållet på
Jesus ord, han visste mer än alla kloka människor!”
Och Guds ord säger: ”Det är hans vilja att alla människor ska
bli frälsta och lära känna sanningen.” Och därför talar vi om
tron, eftersom Gud har visat oss en väg som man kan både leva
och dö på.
Hur ska vi kunna leva om vi inte längre kan tro? Hur ska det
ordna sig för mig, om jag inte längre kan tro? Då ordnar det sig
inte!
Får jag klargöra det på ett annat sätt. Föreställ dig att du har en
trevlig liten guldfisk. En dag tänker du: ”Stackars liten som alltid
måste vara i det kalla vattnet! Nu ska jag göra det skönt för dig!”
Du tar upp honom ur vattnet, gnider honom med frottéhanddu-
ken och sätter honom i en vacker gyllene bur. Du ger honom det
bästa fodret – jag vet inte vad guldfiskar äter: myrägg eller något
liknande. Du ger honom alltså de finaste och fetaste myräggen
och säger: ”Min kära lilla guldfisk, en sådan fin gyllene bur, här-
liga myrägg, den fina, friska luften! Nu har du det bra!” Vad gör
guldfisken, tror du? Viftar han tacksamt med fenorna och säger
”Tack!”? Nej, det gör han inte, utan han kippar efter andan och
sprattlar vilt. Och om han kunde tala, då skulle han säga: ”Jag
vill inte ha din gyllene bur, jag vill inte ha dina myrägg, jag vill
tillbaka till mitt rätta element, jag vill vara tillbaka i vattnet!” Ser
du, vårt element är den levande Guden som har gjort himmel och
15
jord och också oss. ”Allt liv strömmar ut från dig” , så börjar den
schweiziska nationalsången. Gud är vårt element! Och så länge
jag inte har frid med Gud kan jag ge min själ en gyllene bur. Du

122