Page 13 - Jakten på seger - Läsprov
P. 13

åkte sedan direkt hem till Isak i Kallhäll eftersom det var måndag och det
          innebar bönegrupp.
           Ellinor var först av alla i bönegruppen och hjälpte Isak att ställa fram
          smörgåsmat, bröd, kaffe och te på köksbordet. Hon hade med avsikt sett till
          att vara först hos honom, för att få lära känna honom bättre. Hon visste inte
          om de känslor hon började få för honom i någon mån var besvarade, men
          det kändes som om hon och Isak kunde bli goda vänner. Han berättade att
          han varit förlovad hemma i Umeå som han kom ifrån. ”Tjejen blev väldigt
          besviken när förhållandet tog slut”, sa han och plockade fram vindruvor
          ur kylskåpet. Ellinor bytte försiktigt ämne. ”Så du är från Umeå? Mina
          föräldrar och syskon är från Skellefteå. De flyttade ner till Halmstad och
          där föddes jag.” ”Jaha, då är du van att höra norrländska”, småskrattade
          Isak som sedan blev allvarlig. ”Förresten, har du hört att Elisabeth är död?
          Du vet hon som alltid skrattade så högt på mötena. Hon med långt lockigt
          hår som gick på bibelskolan.” ”Ja, jag vet att hon är död. Jag intervjuade
          henne för Victory Magazine bara veckan innan. Det är svårt att förstå.” Det
          plingade på dörren och någon tog i handtaget. Det var fler i bönegruppen
          som var i antågande. När alla i gruppen kommit så fikade de och gick sedan
          över till att sjunga lovsång ståendes i en ring på golvet. Sedan var det dags
          för Isak att tala om pastor Henrys söndagspredikan. Isak hade fått tillsägelse
          att göra det och inte dela fritt ur sitt hjärta. Det fick Ellinor reda på efteråt
          av en kvinna i bönegruppen. Isak hade alltså blivit tillrättavisad av någon i
          församlingen. Kanske av ledarskapet, funderade Ellinor när hon tog pendel-
          tåget hem till Jakobsberg. När hon kom hem blev Jolly mycket glad och
          hoppade upp efter henne. Hon kopplade hunden och tog en snabb runda i
          kvarteret. När hon gick fram på trottoaren tänkte hon på hur mycket bättre
          hon mådde nu och att hon förmodligen skulle bli ännu mer helad ju mer
          tiden gick. Det var snart första advent och hon skulle inte åka till Halmstad
          den här julen utan fira med vänner i Sollentuna. Det kändes skönt att slippa
          åka de många milen till Halmstad och dessutom ha hunden med sig, även
          om hon visserligen saknade sin familj.


           Julen kom och passerade och Kerstin låg fortfarande inne på Karolinska
          sjukhuset. Efter fyra månader på sjukhus blev hon utskriven och var tillbaka





                                                                     157
   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17