Page 8 - Jakten på seger - Läsprov

1. Bearbetning

Göteborg, 28 februari 2016
”Hej!” sa diakonen vänligt, tryckte Ellinors hand, presenterade sig och
gjorde en gest åt henne att följa med in i kyrkan. Lennart som han hette
gav ett sympatiskt, trevligt och lite hurtigt intryck, tyckte Ellinor. De gick
in i kyrkan, uppför en trappa och in i ett rum där de kunde prata ostört och
i lugn och ro. Lennart hade satt en kanna med friskt kallt vatten och två
glas på bordet framför dem, och han frågade om hon ville ha. Hon nickade.
”Kanske hade du velat ha kaffe, du som har åkt ända från Halmstad till
Göteborg?” undrade Lennart, men Ellinor skakade på huvudet. ”Nej, det är
så bra, tack. Jag fikade och drack kaffe på tåget hit.” Lennart föreslog att de
skulle be lite inför samtalet. Han tände två ljus som fanns på bordet. Han
böjde sitt huvud och överlämnade stunden i Herrens händer och Ellinor
gjorde likadant. Lennart tittade efter en stund upp med blå vänliga ögon
på henne.
Ellinor drack en klunk vatten och tänkte på att hon vågade inte fälla
någon andlig dom över församlingen Troskällan eller över somliga karis-
matiska församlingar, varken i Sverige eller utomlands. Men en sak visste
hon: Församlingen Troskällan hade skördat sina offer och många låg tysta,
sargade och psykiskt fördärvade vid vägkanten. Många för resten av livet,
för hon hade hört att alla inte återhämtade sig lika bra som hon hade gjort.
Hon älskade Jesus och ville inte fördöma en lära eller enskilda människor,
men hon hade ett djupt behov av att få prata om det hon varit med om.
Därför hade hon chansat när hon mejlat till den här kyrkan och fått kontakt
med diakonen som väl kände till Troskällan och att många människor tagit
skada inom församlingen och efter att de gått ur liknande församlingar.
”Så du känner till Troskällan?” började Ellinor och så var samtalet igång.
Lennart nickade och tittade henne vänligt och ärligt i ögonen. ”Ja, det gör
jag. Kan du berätta vad som hände dig i din församling? Vad du har varit
med om?” Ellinor nickade och började berätta. Diakonen Lennart nickade
förstående lite då och då. ”Jag har mött många, många som du”, inflikade

12