Page 11 - Jakten på seger - Läsprov
P. 11

33. Misslyckat helande




          Det kändes för tungt att ringa till Lisa Eriksson för att prata om Elisabeths
          död, men nästa dag stötte Ellinor på Elisabeths man i foajén. Hon mötte
          hans sorgsna blick och beklagade sorgen, och de småpratade en stund. ”Jag
          förstår att du kanske inte vill prata om det eller att det är känsligt, men har
          du någon aning om varför?” undrade Ellinor. John skakade på huvudet.
          ”Nej, egentligen inte. Hon kunde ju vara lite ombytlig känslomässigt, men
          hon mådde bra nu på bibelskolan. När jag kom ner i källaren så hade Elisa-
          beth hängt sig”, sa han och sänkte blicken. Ellinor visste inte vad hon skulle
          säga. Hon hade velat prata en längre stund med John men han behövde gå
          därifrån och in till lektionen som började för bibelskolan. Nästa dag såg
          hon honom inte alls någonstans i församlingen och inte heller på mötena.
          Han höll sig antagligen hemma, vilket ju var förståeligt. Och senare samma
          vecka fick Ellinor veta att John hade hoppat av bibelskolan.

           Ellinor besökte Kerstin på Karolinska sjukhuset, och den här gången hade
          hon med sig gula rosor. Kerstin låg i sängen och lyste upp en aning när
          Ellinor kom in med blommorna. ”Gula rosor symboliserar vänskap tror jag”,
          sa Kerstin och försökte le, men ögonen var sorgsna och blicken var matt.
          Hon berättade att hon förmodligen skulle behöva vara inlagd en längre
          tid. Hennes mediciner skulle justeras, och hon var för deprimerad för att
          bli utskriven. Ofta hade hon ångest men inga psykotiska symtom. Ellinor
          berättade inte för Kerstin att Elisabeth hade tagit sitt liv. Hon ville inte
          komma med tunga nyheter i Kerstins redan tunga situation. ”Hur går det
          på arbetsträningsprogrammet?” undrade Kerstin och satte sig upp i sängen.
          ”Jo, det går bara bra”, svarade Ellinor. ”Jag menar, jag översätter två dagar i
          veckan och har kommit ganska långt i arbetet, men jag saknar dig och våra
          kafferaster.” ”Som jag sa så kommer jag att vara här länge”, sa Kerstin och
          lutade huvudet mot kudden. ”Men jag uppskattar dina besök väldigt mycket.
          De pratar om att eventuellt ge mig elchocker, men jag vet inte om jag vill
          det. Har ju hört så mycket negativt om det. Att man kan tappa minnet och
          så.” ”Orkar du gå upp och dricka lite kaffe?” undrade Ellinor. ”Har du lust




                                                                     155
   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16