Page 14 - Jakten på seger - Läsprov

i församlingen och på arbetsträningsprogrammet. Ellinor hade länge känt
sig ensam och känt saknad efter sin väninna. Hon och Isak hade blivit goda
vänner, och Ellinor hade starka känslor för honom, men hade inte vågat visa
eller avslöja det. Hon hade lagt märke till att Isak ibland var lite på gränsen
till överandlig. Ibland såg hon honom sitta i bönerummet när bibelskolan
hade rast, och han såg överdrivet salig och nästan hög ut där han satt. Ofta
gick han fram och tillbaka i rummet och krigade mot krafter och makter
och talade i tungor. När församlingen Troskällan hade församlingsbön var
han alltid mån om att ta mikrofonen och be långa böner, som om han ville
synas och märkas. Det var nästan som ett fariseiskt skådespel, men detta
gick inte upp för Ellinor förrän många år senare. Kärleken är blind som
ordspråket säger, och hon såg den lilla pojken i honom och att han hade en
stor kärlek till Gud och Jesus och ville mycket i sin andliga vandring med
Herren. Det var i hennes ögon mycket attraktivt, eftersom hennes kärlek till
Gud var lika stor.
Ellinor hade berättat för Kerstin om sina känslor för Isak, och det kändes
bra att ha någon att dela hemligheten med. Kerstin hade återhämtat sig från
depressionen och var ganska glad men verkade mer eftertänksam och var
tystare än förut. Ellinor undrade ibland vad hon tänkte på. Kanske brot-
tades hon med sin tro och med tvivel och undrade varför hon inte fick mer
helande. Ellinor hade inte frågat och Kerstin hade inte tagit upp frågan
igen. Själv var Ellinor glad över att bli mer och mer helad i känslolivet för
varje dag som gick, och hon fick en längtan att gå ett år på bibelskolan igen.
Nu var det februari och hon arbetade med second hand två dagar i veckan
och med översättningsarbetet de andra dagarna. En kväll i veckan skötte
hon projektorn och ibland fick hon skriva artiklar för Victory Magazine. På
söndagarna stod hon ibland i kassan i second handbutiken efter mötet, och
när hon var ledig tog hon långa promenader med hunden, och till hennes
stora glädje hände det ibland att Isak följde med. Han var lugn och jordnära
när man var på tu man hand med honom. Det var i bönegruppen och på
församlingsbönen som han verkade vilja imponera på andra trossyskon och
på ledarskapet. Ibland pratade han om att pastorerna snart skulle upptäcka
och inse att han verkligen hade en gåva att predika och borde få göra det i
församlingen. Ellinor kunde inte annat än hålla med. Isak hade ju en smör-

158