Page 93 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

enkelt hämtat honom och tagit med honom till vårt möte. Jag vet
inte om de hade frågat honom om han ville följa med – troligtvis
inte. Där satt han alltså framför mig. Och så talade jag över ordet:
”Så älskade Gud världen” – inte att han ska låta det gå bra för oss
utan ”att han utgav sin enfödde Son”. Jag talade om Jesus, Guds
sista Ord, som vi måste höra och fortsatte: ”… för att var och en
som tror på honom inte ska gå förlorad” (Joh 3:16). Och mannen
lyssnade! För första gången hörde han talas om Jesus på det sät-
tet! På en gång såg han ljus. Jag ska göra det kort: Några månader
senare hade han blivit Herren Jesus egendom. Jag kan inte riktigt
beskriva hur nytt allting blev. Det blev ordning och reda i hans
lägenhet. Där man tidigare bara hörde svordomar, där hördes nu
sånger om Jesus. De gamla vännerna uteblev, men det kom nya i
stället. Brännvinsflaskorna försvann, i stället låg Bibeln på bor-
det. Frun och barnen levde upp. Kort före hans död besökte jag
honom på nytt. Det besöket glömmer jag aldrig. Han hade ett
så trevligt namn: ”Amsel” (koltrast, övers. anm.). Han tar säkert
inte illa upp att jag nämner hans namn, han är ju i evigheten nu.
”Amsel”, frågade jag, ”hur står det till?” Vi hade blivit så goda
vänner. ”Jo”, sa han, ”sedan jag började tillhöra Jesus, sedan jag
fick syndernas förlåtelse, sedan jag blev ett Guds barn, har varje
dag här i mitt hus” – han tänkte efter ett ögonblick – ”varit som
dagen före julafton.” Visst var det väl vackert sagt av den där
gruvarbetaren? Och sedan kom det som jag aldrig ska glömma.
Han sa: ”Busch! Jag ska snart dö, det känner jag. Och då går
jag in genom porten och står inför Gud. Det står klart för mig
att döden inte är slutet. Och när jag sedan i evigheten står inför
Guds tron, då ska jag falla ner inför honom och tacka honom
att han bröt ryggraden på mig.” ”Amsel”, avbröt jag honom för-
skräckt, ”vad är det du säger!” Och då svarade han: ”Jag vet vad
jag säger. Du förstår, om inte det hade hänt, om Gud hade låtit
mig fortsätta mitt gudlösa liv sådan som jag var, då hade jag rusat
raka vägen till helvetet, in i den eviga fördömelsen. Därför fick

91