Page 96 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

med sin hustru och är alldeles ensam, startar ett förhållande med
sin sekreterare för att hon kanske ska kunna befria honom från
ensamheten. Den unge studenten, en av alla tusentals studenter
vid ett universitet och i grund och botten fruktansvärt ensam,
slår sig ihop med en studiekamrat som är precis lika ensam.
Längtan efter befrielse från ensamheten går i symbios med den
starkaste driften i livet, sexualdriften, och så blir resultatet att vi
i dag lever i en översexualiserad värld. Och detta faktum – att
människan söker befrielse från ensamheten på det sexuella om-
rådet – drar skickliga affärsmän nytta av: filmproducenter och
romanförfattare t. ex. Och så heter det: ingen film utan åtmins-
tone en säng scen! Ingen bok utan åtminstone ett äktenskapsbrott!
Om man betraktar detta sätt att leva – man flirtar och hånglar
och förför varandra – då får man en känsla av att det hela utspelas
in dulci jubilo, det vill säga, att det är ren och skär glädje. En ung
flicka säger till mig: ”Pastorn, vi har ju helt andra uppfattningar
än våra far- och morföräldrar. Vi har en ny moral, en ny etik!”
Då känner jag mig nästan frestad att i vördnad ta av mig hatten,
ifall jag har en hatt på huvudet, och svara: ”Jag respekterar din
synpunkt!” Men om man har varit storstadspräst så länge som
jag, då tror man inte längre på de stora orden. Och jag vet av er-
farenhet att detta struntprat bara är fasad. Bakom fasaden finns
en fruktansvärd nöd: unga män och unga kvinnor som lever i
trista förbindelser och inte kan komma till klarhet i fråga om sig
själva. Äktenskap som man lever vidare i under idel hyckleri. En
gränslös nöd! Och denna nöd känner vi alla till. Jag talar ju inte
om vilka människor som helst utan om oss.
För många år sedan höll jag ett föredrag över ett liknande
ämne i en liten stad. Det var bara unga människor närvarande
den gången. När jag kom in i salen, tänkte jag: ”Detta är helve-
tet!” Flickor, pojkar, salen full av cigarrettrök! Ett par av pojkar-
na drog till och med upp brännvinsflaskor. Några flickor satt på
pojkarnas knän. ”Och här ska jag tala!” tänkte jag. Och sedan

94