Page 88 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 88

Jesus! Nu har jag kommit fram till mitt ämne igen. Mitt hjärta
          slår fortare när jag får tala om Jesus. Denne Jesus är Guds Ord
          som blev människa: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss”
          (Joh 1:14). Du vet att när vi säger ett ord, då är det redan borta
          – som en utandning. Gud lät sitt Ord bli kött – i Jesus. Jesus är
          Guds sista ord!
            Du känner till uttrycket ”Mitt sista ord”. Anta att jag vill sälja
          en ko till dig. Var inte rädd, det tänker jag inte göra. Jag har ingen
          aning om hur man säljer kor. Men anta att jag vill sälja en ko till
          dig. Vad är en ko värd? Det vet jag inte. Ska vi säga 1000 kronor.
          Du säger: ”300 ger jag, inte mer!” ”Jag skulle egentligen ha 1200
          för kon!” förklarar jag. Då bjuder du 400. Jag svarar: ”1100 mås-
          te jag ha!” Och så förhandlar vi med varandra tills jag förklarar:
          ”800 är mitt sista ord!” Och om jag nu inte är en lurendrejare, då
          blir det så, och sedan kommer det ingenting mer. Jesus är Guds
          sista ord! Om du inte tar emot det, då har Gud inget mer att säga
          dig. Förstår du? När folk klagar: ”Gud talar inte. Varför tiger
          han?”, då svarar jag: ”Gud har inget mer att säga dig om du inte
          vill ta emot hans sista ord!” Du måste ta emot Jesus! På något
          annat sätt går det inte!
            Jag träffar ofta folk som säger: ”Jag tror också på ’den gode gu-
          den’. Men Jesus?” Lyssna då: Jesus är Guds sista ord till oss! Låt
          mig förklara vad det betyder. Och då måste jag berätta lite om
          Jesus. Det finns inget jag hellre gör än berättar om Jesus!
            Där står en massa människor runt Jesus. Och han talar. Plöts-
          ligt blir det oroligt bakom honom. Folk börjar prata och ger sig
          av. Jesus avbryter sitt tal: ”Vad står på?” Något förfärligt stod på:
          en spetälsk hade kommit. Vet du vad spetälska är? Fastän krop-
          pen lever ruttnar den bort. Det är hemskt. Varet äter bort öron,
          näsa och läppar. Och denna spetälska är så smittosam att till och
          med andedräkten smittar. De spetälska var därför tvungna att bo
          i öknen. De fick inte träffa andra människor. Och så kommer det
          en sådan där spetälsk mitt in bland människorna! Han har hört



          86
   83   84   85   86   87   88   89   90   91   92   93