Page 84 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

en gång: ”Helvetet är den plats dit Gud inte längre ser.” Där vi
slutgiltigt blir kvitt honom, där vi verkligen är övergivna av Gud.
Guds tystnad är hans dom. Och du förstår: Med det börjar hel-
vetet redan här, att Gud tiger.
Jag vill gärna berätta något ur Bibeln för att belysa detta. Det
fanns två städer, Sodom och Gomorra, högkultiverade städer
med en förfinad civilisation. Man förnekade inte Gud. Det
fanns väl också ett par präster där, sådana där ömkliga typer.
Men man tog helt enkelt inte Gud på allvar. Kanske besvärade
man fortfarande ”den gode guden” vid bröllop och begravningar,
men i övrigt bekymrade man sig inte om honom. Man trampa-
de alla hans bud under sina fötter. I Sodom bodde en from man
som hette Lot. Han sa då och då: ”Så kan man inte umgås med
Gud! Inbilla dig inte det. Man kan inte ostraffat driva gäck med
Gud. ’Det som människan sår, det ska hon också skörda!’ ” (Gal
6:7). ”Å nej”, svarade människorna, ”skämta inte! Du är väl ingen
präst! Sluta upp med sådant dumt prat: ’Det som människan sår,
det ska hon också skörda!’ ” Och så hände det tidigt en morgon –
Gud hade i förväg hämtat ut Lot från staden – att Gud lät eld och
svavel regna ner från himlen på städerna. Vad det innebär upplev-
de vi under bombnätterna. Gud kan göra det också utan flygplan.
Jag kan föreställa mig hur människorna rusade upp ur sängen
och vrålade: ”Ner i källaren!” Man springer ner i källaren. Och
så blir det glödande hett i källaren – som i en bakugn. Man kan
inte uthärda längre. Nya paroller: ”Vi måste ut!” Och så störtar
man ut. Men där ute regnar det eld och svavel överallt. Rådlösa
människor: Ut kan de inte springa, och i källaren kvävs de helt
enkelt. Det berättar Bibeln. Och då har jag tänkt mig – Bibeln
säger inte det, men jag föreställer mig att det kanske var så – att
en grupp människor är tillsammans: en modern ung fru – hon
hade litat på försynen; en äldre herre – som kunde känna igen alla
rödvinsmärken på smaken; inte heller han hade något emot ”den
gode guden” som för övrigt var honom fullkomligt likgiltig. Så-

82