Page 82 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 82

”Anklagade Gud, hur kan du tillåta allt detta? Varför tiger du?”
          Det vill jag säga dig, klart och tydligt: En Gud, som låter oss sitta
          på domarsätet och som sätter sig själv på de anklagades bänk, en
          sådan Gud finns inte!
            Jag kommer ihåg en märklig upplevelse från den tid när jag
          ännu var en mycket ung präst. 27 år gammal hade jag kommit
          till Essen, just när en stor gruvarbetarstrejk bröt ut, en strejk som
          satte sinnena i svallning.
            En dag går jag förbi en öppen plats. Där står en man på en
          tvållåda och håller ett väldigt tal för dem som står runtomkring
          honom. Han talar om hungriga barn, utsugarlöner och arbetslös-
          het. Plötsligt får han syn på mig, känner igen mig och skriker:
          ”Ha, där är ju prällen! Kom hit!” Nå ja, en vänlig inbjudan brukar
          jag ta emot. Därför går jag bort till hopen. Männen makar på sig
          så att jag kan komma fram till talaren. Kanske står det hund-
          ra gruvarbetare runtom mig. Jag kände mig redan underlig till
          mods. För sådana här situationer hade jag inte förberett mig på
          universitetet. Och så börjar han: ”Hör nu, prällen! Om det finns
          en Gud, vilket jag inte vet, men det kan ju finnas en, då ska jag
          när jag är död stiga fram inför honom och säga:” – och så skrek
          han – ”’Varför tillät du att människor slets sönder på slagfälten?!
          Varför tillät du att barn var hungriga och att andra kastade bort
          mat därför att de hade för mycket?! Varför tillät du att människor
          tynade bort i cancer?! Varför? Varför?’ Och sedan ska jag säga till
          honom: ’Du, Gud, avgå! Bort med dig! Stick!’ ” Så skrek mannen.
          Då skrek jag också: ”Alldeles rätt! Bort med den guden! Bort med
          den guden!” Med en gång blev det alldeles tyst. Talaren satte upp
          ett förvånat ansikte och sa: ”Ett ögonblick! Du är i alla fall präst!
          Då får du inte skrika: ’Bort med den guden!!’ ” Då svarade jag:
          ”Lyssna! Den gud som du träder fram inför på det viset, som du
          kan öppna din mun inför på det viset, som låter sig ställas inför
          rätta på det viset, att du står som domare inför honom och han
          är din anklagade – en sådan gud finns det bara i din inbillning.



          80
   77   78   79   80   81   82   83   84   85   86   87