Page 81 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

punkt där den farliga tanken dyker upp: ”Kanske det inte finns
någon Gud?! Kanske himlen är tom?! Kanske ateismen är det
enda sanna?!” Käre vän, den som får sådana tankar borde bli för-
skräckt. För om det var sant att det inte finns någon levande Gud,
då vore det förfärligt. Då skulle vi människor – vi odjur! – ha
lämnats ensamma. Då skulle vi vara som förlorade barn som inte
längre hittar hem. Ingen Gud!? Det skulle vara fruktansvärt! När
folk säger till mig: ”Jag är ateist!”, då säger jag: ”Du anar inte vad
du säger! Över oss ingenting! Lämnade ensamma! Vi – ensamma
med varandra!” Det mest förskräckliga som finns för människan
är just människan. Romarna hade ett talesätt: ”Homo homini lu-
pus.” Det betyder: ”Människan är människans varg” – förfärligt!
Jag kan helt enkelt inte säga hur många gånger jag som präst
har fått höra följande mening: ”Hur kan Gud tillåta allt detta?
Varför tiger Gud inför allt detta?” Och därför att jag så ofta har
fått sådana frågor vill jag nu svara på dem.
Men jag måste börja med att säga: Jag är inte Guds privatse-
kreterare. Han har inte anförtrott mig sina planer eller dikterat
dem för mig. Ser du, i och för sig är det nästan dumt att fråga
så, som om vi kunde förstå Gud. Den Gud som jag kunde förstå
skulle högst vara en domprost eller en biskop. Dem kan jag nå-
gorlunda förstå. Men den som jag helt och hållet förstår vore inte
Gud. Gud säger på ett ställe i Bibeln: ”Mina tankar är inte era
tankar och era vägar är inte mina vägar” (Jes 55:8). Det är mycket
upplysande.
Men jag har ändå fått viss kunskap från Bibeln och vill nu så
gott jag kan svara på frågan: ”Varför tiger Gud?”
1. Den fullständigt felaktiga frågeställningen
Det jag först och främst vill säga är att frågan: ”Varför tiger
Gud?” är fel i sig. Den är nämligen ställd så som om det fanns
en domstol: På domarsätet sitter fru Schulze eller pastor Busch.
Och på den anklagades bänk sitter Gud. Och sedan säger vi:

79