Page 68 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 68

Med din förlegade tro kan man ju varken leva eller dö i frid. Och
          kasta dig sedan i Guds Sons öppna armar. Han har ju dött för
          dig och betalat priset för att få ha dig! Denne Frälsare vill bli din
          Frälsare!” Nu kom sjuksystern in. Hennes förvåning var stor när
          hon nu hittade oss i förtroligt samtal med varandra. Sedan vinka-
          de hon åt mig. Jag förstod. Det var dags att gå. Jag tryckte varmt
          den gamle mannens hand och lämnade rummet. Jag vet inte om
          han tog emot Frälsaren. Under natten som följde dog han.
            Jag var skakad över att även bildade människor kravlar sig fram
          genom landskapet med Darwin, Haeckel och Nietzsche och för-
          söker vinna sin eviga frälsning med så ynkliga världsåskådningar.
          Och därför vill jag framför allt be dig: Kasta dina luggslitna åsik-
          ter som du så bedrägligt grundar din tro på över bord. Var inte så
          lättlurad! De är helt värdelösa. I Bibeln läser vi: ”Gud är en, och
          en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus
          Jesus” (1 Tim 2:5–6).
            Vid ett annat tillfälle satt jag mitt emot en man som jag inom
          mig alltid kallar för ”ringelmannen”, eftersom han hade en pull-
          over på sig som liksom ringlade sig. Hans riktiga namn var na-
          turligtvis något helt annat. Hans fru och två av hans söner hade
          alla dött i kriget. Jag hade knappt hunnit sätta mig när han satte
          igång: ”Pastorn, jag vill inte höra talas om din kristendom. Jag
          har gått igenom så mycket under kriget att det är omöjligt för
          mig att tro på Gud. Du kan berätta vad du vill för mig, jag kom-
          mer ändå inte att tro!” Då sa jag: ”Det har jag svårt att föreställa
          mig. Säg, herr ’Ringelman’ – vilket ju självklart inte var hans
          riktiga namn – åker du nu och då med tåget?” ”Ja.” Då går du
          förhoppningsvis alltid först till lokföraren och befaller honom:
          ’Visa mig ditt körkort!’ ” sa jag. ”Nej, nej”, menade han, ”så myck-
          et måste man väl ändå lita på tågtrafiken att deras lokförare …”
          ”Va?” svarade jag med förvåning, ”menar du att du stiger på utan
          att först försäkra dig om att karln där framme verkligen är kapa-
          bel att köra? Du anförtror ditt liv åt föraren – utan garanti? Det



          66
   63   64   65   66   67   68   69   70   71   72   73