Page 67 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 67
ska veta att jag har nerver av stål”, och så knackar jag på dörren.
”Kom in!” ropar en kraftig mansröst. Jag går in i rummet. I säng-
en ligger en äldre, gråhårig herre. ”God dag!” säger jag. ”Jag heter
Pastor Busch.” ”Å”, säger mannen, ”dig har jag hört mycket talas
om. Du får gärna besöka mig!” ”Men så roligt!” svarar jag. Och
så fortsätter han: ”Men lämna mig bara ifred med din kristen-
dom. Den vill jag inte ha.” ”Vilken otur!” svarar jag. ”Det var
ju just det ämnet jag ville prata med dig om.” ”Uteslutet!” säger
han och vinkar avvärjande. ”Det kapitlet är redan avklarat i mitt
liv. Du ska veta att när jag var barn tvingade man in psalmerna
i huvudet på mig. Och om jag inte kunde dem utantill fick jag
stryk. Som vuxen har jag skapat min egen världsåskådning. Där
är Darwin, Haeckel och Nietzsche de bärande balkarna.” Då såg
jag rött. Eftersom jag tyvärr har lite för lätt för att bli arg utbrast
jag. ”Lyssna nu, gamle man! Om en 16-åring som är mitt i pu-
berteten säger till mig att han har gjort Nietzsche till sin profet,
då ler jag och tänker: ’Ingen fara, det går över. Du kommer snart
att på egen hand upptäcka att de moderna filosoferna själva inte
längre tror på sina egna gamla profeter.’ Men när en äldre man
som du, som ju står vid randen till evigheten, berättar sådant för
mig, då är det fruktansvärt. Du är dödssjuk. Tänker du komma
inför Gud med en sådan smörja? Snälla, gör inte det!” Förvånad
stirrar han på mig. Den tonen är han inte van vid. Då kommer jag
plötsligt ihåg: På sjukhus får man ju inte använda den tonen. Där
måste man tassa fram på sammetsfötter. Och plötsligt känner jag
ett oerhört medlidande med den stackars gamlingen. Jag växlar
om till första växeln och trots att han till en början hade avböjt så
berättar jag om Jesus och om hur han vill vara hans gode Herde.
Han suckar djupt: ”Om det vore så väl! Men vart ska jag ta vägen
med min världsåskådning då? Menar du att jag ska kasta allt som
jag har trott under ett långt liv över bord?” ”Jamen visst!” ropar
jag glatt. ”Min käre herre, kasta allt det över bord som du inte
behöver när du nu står inför evigheten! Hellre idag än imorgon!
65