Page 67 - Jesus_vart_enda_hopp_02c
P. 67

ska veta att jag har nerver av stål”, och så knackar jag på dörren.
        ”Kom in!” ropar en kraftig mansröst. Jag går in i rummet. I säng-
        en ligger en äldre, gråhårig herre. ”God dag!” säger jag. ”Jag heter
        Pastor Busch.” ”Å”, säger mannen, ”dig har jag hört mycket talas
        om. Du får gärna besöka mig!” ”Men så roligt!” svarar jag. Och
        så fortsätter han: ”Men lämna mig bara ifred med din kristen-
        dom. Den vill jag inte ha.” ”Vilken otur!” svarar jag. ”Det var
        ju just det ämnet jag ville prata med dig om.” ”Uteslutet!” säger
        han och vinkar avvärjande. ”Det kapitlet är redan avklarat i mitt
        liv. Du ska veta att när jag var barn tvingade man in psalmerna
        i huvudet på mig. Och om jag inte kunde dem utantill fick jag
        stryk. Som vuxen har jag skapat min egen världsåskådning. Där
        är Darwin, Haeckel och Nietzsche de bärande balkarna.” Då såg
        jag rött. Eftersom jag tyvärr har lite för lätt för att bli arg utbrast
        jag. ”Lyssna nu, gamle man! Om en 16-åring som är mitt i pu-
        berteten säger till mig att han har gjort Nietzsche till sin profet,
        då ler jag och tänker: ’Ingen fara, det går över. Du kommer snart
        att på egen hand upptäcka att de moderna filosoferna själva inte
        längre tror på sina egna gamla profeter.’ Men när en äldre man
        som du, som ju står vid randen till evigheten, berättar sådant för
        mig, då är det fruktansvärt. Du är dödssjuk. Tänker du komma
        inför Gud med en sådan smörja? Snälla, gör inte det!” Förvånad
        stirrar han på mig. Den tonen är han inte van vid. Då kommer jag
        plötsligt ihåg: På sjukhus får man ju inte använda den tonen. Där
        måste man tassa fram på sammetsfötter. Och plötsligt känner jag
        ett oerhört medlidande med den stackars gamlingen. Jag växlar
        om till första växeln och trots att han till en början hade avböjt så
        berättar jag om Jesus och om hur han vill vara hans gode Herde.
        Han suckar djupt: ”Om det vore så väl! Men vart ska jag ta vägen
        med min världsåskådning då? Menar du att jag ska kasta allt som
        jag har trott under ett långt liv över bord?” ”Jamen visst!” ropar
        jag glatt. ”Min käre herre, kasta allt det över bord som du inte
        behöver när du nu står inför evigheten! Hellre idag än imorgon!



                                                           65
   62   63   64   65   66   67   68   69   70   71   72