Page 244 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

Vid ett tillfälle predikade jag i Oslo. Jag var tvungen att flyga
tillbaka på lördagsmorgonen eftersom jag redan följande dag
skulle tala på ett stort möte i Wuppertal. Men nu började det gå
fel. På grund av dimma blev planet en timme försenat. Till slut
startade vi på väg mot Köpenhamn där vi måste byta plan.
När vi flyger över Köpenhamn avviker piloten från kursen och
flyger i riktning mot Sverige. Över högtalaren meddelar han oss
att dimman är så tät i Köpenhamn att vi inte kan landa där. Vi
måste flyga till Malmö. Jag ville för allt i världen inte till Malmö
i Sverige. Vart ville jag då? Jag ville till Düsseldorf! Jag måste ju
tala i Wuppertal! Till sist landade vi i Malmö. Och där såg vi att
hela ankomsthallen var full av människor. I en jämn ström rulla-
de det ena planet efter det andra fram till byggnaden. Det visade
sig att Malmö var den enda dimfria flygplatsen inom ett stort
område. Nu flög alla maskiner hit. Det var bara en liten flygplats
och därför fanns det inga stolar över att sitta på i hallen. Jag hade
blivit bekant med en österrikisk köpman. Och vi frågade varan-
dra: ”Hur ska detta sluta? Kanske vi är kvar här i morgon bitti!”
Alla klagade och frågade och morrade och knorrade, som alltid
vid sådana tillfällen. Plötsligt hör vi i högtalaren: ”Nu avgår ett
fyrmotorigt plan söderut! Vi vet inte om det landar i Hamburg,
Düsseldorf eller Frankfurt. Men den som vill söderut kan stiga
på!” Det var ju något mycket osäkert. Genast ropar en dam som
står bredvid oss: ”Jag stiger i varje fall inte på! Jag blir rädd!” Jag
säger: ”Det behöver du ju inte heller! Stanna lugnt kvar!” Och
min österrikare menar: ”Ett sådant dimflyg! Och när man inte
ens vet var man landar!” I det ögonblicket när damen skriker
och österrikaren också gör mig något osäker, går piloten i sin blå
uniform förbi mig. Och jag ser hans ansikte: ett ansikte med död-
ligt allvar, totalt koncentrerat. Man märker på honom: ”Han vet
vad ansvar är! För honom är det ingen lek!” Då säger jag till min
österrikiske vän: ”Men honom kan vi lita på! Kom, vi stiger på!
Han är ingen vindflöjel!” Och så stiger vi på! Från det ögonblick

242