Page 242 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

När vi åt middag tillsammans någonstans kom räkningen efter-
åt. Och då hette det: ”Någon måste betala! Vem har den största
plånboken?” Naturligtvis var jag då tvungen att säga: ”Hans,
betala du nu! Lägg ut så länge!” Men ser du, någon måste betala!
För vår skuld inför Gud, för alla våra synder och överträdelser
måste någon betala! Antingen tror du på Jesus och litar på att han
har betalat för dig – eller så måste du själv en gång betala! Men
för varje skuld måste betalningen ske. Därför är Jesus så betydel-
sefull för mig! Jag klamrar mig fast vid honom därför att han har
betalat för mig!
Och denne Jesus kunde döden inte behålla! Nej! Vilket under-
bart faktum! Tre dagar efter Jesus död stod en man i djup begrun-
dan. Han grubblade: ”Ja, vad har det nu blivit av Jesus? Nu är han
död. Jag har sett hur de la honom i klippgraven och vältrade en
sten för ingången. Var han Guds Son, eller var han inte Guds
Son?” Den mannen hette Tomas. Och medan han fortfarande
grubblade: ”Vad har det nu blivit av Jesus?”, då kommer plötsligt
hans vänner och jublar: ”Tomas! Han lever! Varför är du så led-
sen? Han lever!” ”Vem lever?” ”Jesus!” ”Det kan inte vara sant!”
”Jo! Vi har sett den tomma graven, det är verkligen sant! Och –
vi har mött honom!” ”Kan det vara möjligt?” tänker Tomas, ”att
någon står upp från de döda? Om det är sant, ja, då är han Guds
Son, då har Gud bekänt sig till honom!” Men Tomas är skeptisk:
”Jag har så ofta tagit fel. Jag tror inte längre på något som jag inte
kan se!” På resan sa en kvinnlig konduktör till mig – vi talade om
Jesus: ”Jag tror bara på vad jag ser!” Exakt så tänkte också Tomas.
Och så förklarar han för de andra: ”Om jag inte får se hålen efter
spikarna i hans händer och sticka mitt finger i hålen efter spikar-
na och sticka min hand i hans sida, kommer jag inte att tro det.”
Då kunde lärjungarna prata sig torra i munnen. Likväl sa Tomas
gång på gång: ”Jag kan inte tro det!” Åtta dagar senare är han
tillsammans med alla sina vänner. Plötsligt står Jesus där: ”Frid
vare med er!” Och så vänder han sig till Tomas och säger: ”Räck

240