Page 224 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

penbara sin makt och härlighet. Det kommer något helt annat.
Dagen kommer då den värld som har föraktat honom måste se
att han var mänsklighetens enda chans och att han är kungars
Kung och herrars Herre. Han kommer tillbaka i härlighet!” När
jag så stod där, denna regniga kväll, mitt i min lilla församling,
på denna tröstlösa plats med korset i regnpölen och beredde mig
att gå tillbaka in i vår lilla sal, då fylldes jag för första gången av
stor glädje över budskapet: Jesus kommer tillbaka! Jag ställde mig
i talarstolen, slog upp Markus 16:26 och läste: ”Då ska man se
Människosonen komma bland molnen med stor makt och här-
lighet.” Ända sedan dess blir jag glad varje gång jag tänker på att
han kommer tillbaka.
Vet ni vad, när jag ser hur föraktad min Frälsare är, den Fräl-
sare som räddar från evig död, som förlåter synder, som gör oss
lyckliga, då gläder jag mig över den dag då föraktets mantel ram-
lar av honom och han kommer tillbaka i stor härlighet!
När jag för första gången kom in i det stora ”Ungdomens Hus”
i Essen såg jag bara en enda tavla på väggen. I den stora salen där
hundratals ungdomar möts hängde en tavla på Jesus återkomst.
Längst ner på tavlan ser man en stad, ovanför den ser man moln
och i himlens moln ser man en vit häst. Och på den sitter han,
Kungen, och håller upp sin genomstungna hand, den hand som
spikades fast vid korset. Då sa jag till min föregångare, pastor
Weigle: ”Är det inte lite konstigt att du har hängt upp denna enda
tavla i ett ungdomscentrum? Där skulle jag ha hängt upp något
annat!” Då förklarade han: ”Käre broder Busch, hela långa veck-
an är de här ungdomarna på kontoren, i skolorna, i fabrikerna, i
gruvorna. När de bekänner Herren Jesus på dessa ställen får de
bara utstå spott och hån. Och när de inte vill delta i de andras
syndiga förehavanden blir de utskrattade och angripna. Då tap-
par de ofta modet. När de sitter här ska tavlan berätta för dem:
’Att Jesus segrar är en orubblig och evig sanning! / Ty allt har ef-
ter hans död lagts i hans händer. / När han hade kämpat färdigt

222