Page 18 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

4. Jesus är den gode herden
Du har nog upplevt hur otroligt ensam man kan bli och hur tomt
livet faktiskt är. Så tänker du plötsligt: ”Det är något jag saknar!
Men vad?” Låt mig få säga dig, det är den levande Frälsaren som
fattas dig!
Jag har just talat om att Jesus dog på korset för att betala vår
skuld. Lägg märke till den här meningen: ”Straffet blev lagt
på honom för att vi skulle få frid” (Jes 53:5). Och så lade man
honom i graven, en klippgrav, och rullade en tung stenplatta
framför ingången. Och för att ingen skulle kunna ta honom där-
ifrån hade den romerske ståthållaren förseglat stenen och satt ut
romerska legionärer till att vakta graven. Jag tänker mig att det
var kraftiga karlar, karlar som hade kämpat i världens alla länder:
i Gallien (det nuvarande Frankrike), i Germanien (det vill säga
Tyskland), i Asien och i Afrika. Det var ärriga gossar. Och nu
står de där i morgongryningen den tredje dagen med skölden på
armen, kastspjutet i högra handen och hjälmen på huvudet. En
romersk legionär var vaksam. Man kunde lita på honom. Och så
blir det på en gång fullt dagsljus. Bibeln säger: ”En Herrens äng-
el … rullade bort stenen” (Matt 28:2). Och Jesus kommer ut ur
graven. Det är så överväldigande att soldaterna svimmar. Ett par
timmar senare möter Jesus en stackars kvinna. Bibeln säger om
henne att hon hade haft sju onda andar i sig som Jesus hade drivit
ut. Kvinnan gråter. Då kommer Jesus fram till henne. Men kvin-
nan svimmar inte. Tvärtom. Hon blir glad när hon känner igen
den uppståndne Herren Jesus och säger: ”Mästare!” Hon är trös-
tad för hon vet: ”Jesus, den gode herden, lever och är hos mig!”
Och just därför vill också jag ha Jesus: Jag behöver någon som
håller mig i handen! Mig har livet kastat ner i dunkla djup. Jag
har suttit i nazistiska fängelser för min tros skull. Då fanns det ti-
der när jag tänkte: ”Nu är det bara ett steg kvar innan vansinnets
mörka rike omsluter mig, och då finns det ingen återvändo.” Och
då kom Jesus! Och allt blev bra! Det kan jag verkligen intyga.

16