Page 35 - Lidande, sjukdom, död - och en kärleksfull Gud

stöd från mamman svingar sig upp på fönsterbrä-
dan. Alltmedan vattnet knastrar i flammorna. Poj-
ken klättrar på människobrons skuldror …
Bara inte titta ner! Bara inte tappa sansen. Räd-
daren biter ihop. Kommer hans kraft att räcka?
Kamraten står på plattformen och fångar upp,
stöder, klamrar sig fast vid brobyggarens fotleder.
Pojken kanar modigt ner och närmar sig den räd-
dande plattformen. Nu är han där.
Den andlösa spänningen där nere släpper och
bryter ut i ett samstämmigt jubel. Brobyggaren
känner hur kraften håller på att ta slut.
Nästa barn, en lockig flicka med grått, ångest-
fyllt ansikte klättrar ner efter sin räddade bror,
darrar, febrig av skräck och rädsla … och når även
hon den räddande plattformen.
Barnen i säkerhet. Nu är det mammans tur!
Räddaren har tappat känseln i händerna när
kvinnan kliver ner på hans axlar och därifrån ner
till det liv som hon ännu en gång fått som gåva.
Nu är det fullbordat. Räddaren hör inte längre
jubelropen från folkhopen. Han försöker ta sig
ner: långsamt, släpper taget … väggen … griper
omkring sig neråt … händerna … de vill inte lyda

   
33