Page 33 - Lidande, sjukdom, död - och en kärleksfull Gud
P. 33
Det knyter sig i hjärtat på mannen på stegen.
Han har redan varit med om mycket. Men när han
står på översta stegen, på den lilla plattformen,
mitt emot den totalt förtvivlade kvinnan och ser in
i barnens ögon rinner kallsvetten. Tankarna löper
febrilt när han överlägger med sig själv: ”Ska jag
låta dem hoppa och fånga dem? Det går ju inte!”
Även om han skulle lyckas fånga dem – stegen
darrar lätt och fladdrar lite där längst upp. Den
fjädrande konstruktionen skulle inte klara av det.
Mannen reser sig i sin fulla längd, sträcker upp
armarna! Det fattas fortfarande en meter. ”Jag
skulle bli tvungen att klättra på randen av den
vibrerande plattformen, luta mig mot husväggen,
bilda en bro, stå utan skydd eller säkerhet …”
Nästa man har lyckats ta sig upp. Han ser: Det
är utsiktslöst! Och sedan stelnar han till när han
inser vad hans kollega tänker göra. Han vill varna,
säga att offret inte lönar sig, att det kommer att gå
fel, att han kommer att störta till marken från den
vacklande plattformen, fritt fall utan säkerhet …
Rädslan för vad som ska hända med hans kamrat
får det att stocka sig i halsen på honom. Han har
varit med om svåra situationer förr. Men detta?
31
