Page 165 - GudsVarld

DEL 5 STÄLLFÖRETRÄDARE 26. DEN HISTORISKE JESUS

andra. Jesus nämns för att förklara vem denne Jakob var. Referensen
till Jesus är troligtvis också en förklaring till varför de avrättades av
judarnas Stora råd. De avrättade hade trott på Jesus och förmodligen
predikat om honom också. I bok 18 kapitel 3 omtalas Jesus mer direkt.
Här berättar Josefus om en vis man och lärare som gjorde stordåd, men
som korsfästes av de judiska ledarna. Ändå, skriver han, upphörde inte
kärleken till honom bland dem som hade älskat honom från början.
Han säger också att gruppen av dem som kallas kristna, uppkallade
efter Jesus, ännu inte har försvunnit.

Tacitus
Tacitus var romare, bodde i Rom och skrev om de politiska förhållan-
dena där. Inte mycket talar för att han skulle skriva om något som
hade med Jesus att göra. Ändå nämner även han både Jesus och de
kristna. Av de romerska historiker som skrev om Jesus tid och som vi
har bevarade skrifter från, är han den som kommer närmast i tid efter
Jesus. Så om någon skulle ha skrivit om Jesus så borde det ha varit han,
men generellt kan vi säga att sannolikheten för det är ganska liten.

Det som får Tacitus att nämna de kristna är stadsbranden i Rom år 64
e.Kr. Detta var en händelse som fick politiska konsekvenser. Kejsar
Nero blev nämligen misstänkt för att ha satt eld på delar av staden för
att kunna bygga ett större palats åt sig själv. Nero blev snart tvungen
att skylla på andra för att slippa att själv misstänkas. Nero skyllde på de
kristna. Det är det här Tacitus skriver om år 116 e.Kr., ca. 50 år senare.
Även om Tacitus avslöjar Neros ondskefulla plan, är det också tydligt
att han inte alls gillar de kristna. Han skriver följande:

Robert Huberts skildring
«För att alltså göra slut på ryktet sökte Nero några att ge skulden, och av stadsbranden i Rom.
de för sina skändligheter hatade människor som hopen kallade kristna
lät han undergå de mest raffinerade straff. Deras ledare Kristus hade
under Tiberius regering korsfästs av prokuratorn Pontius Pilatus, och
deras fördärvsbringande vidskepelse som kvästs för tillfället bröt åter
ut, icke blott i Judéen, där detta onda uppstod, utan även i staden
[Rom], dit alla gräsligheter, all sedeslöshet strömmar samman från alla
håll och vinner anhängare.»
2

Både Josefus och Tacitus, en judisk och en romersk historiker, nämner
Jesus och de kristna. Det är viktiga bekräftelser från icke-kristna källor
och bra att känna till. De mest relevanta upplysningarna finner vi ändå
i källorna som kommer från de människor som faktiskt levde med
Jesus varje dag, i evangelierna och de andra bibliska skrifterna. Bibeln

2 Från Gustavson: «Skeptikerns guide till Jesus, 1 – om evangeliernas trovärdighet»
Credoakademin 2013.
163